Marie Kide dog tillsammans med väninnan

Det femte offret för terrorattacken på Drottninggatan blev Marie Kide. Hennes väninna Lena Wahlberg dödades direkt på platsen, men Marie Kide kämpade mellan liv och död på sjukhus och dog först i förrgår. Jag har försökt förstå vad som hände med dem där de gick på Drottninggatan fast de skulle ha varit på Trädgårdsmässan i Älvsjö långt utanför stan. 

Det är för Marie Kide en helt otrolig död eftersom hon ägnade sitt liv åt att hjälpa elever i Trollhättan och stod nära vänsterkanten rent politiskt som medlem av miljöpartiet i Trollhättans kommun. Hon kunde nog aldrig i sin vildaste fantasi föreställa sig att hon skulle bli offer för en terrorattack. Hon hade ju överlevt det som hände i den skola hon arbetade, Kronan i Trollhättan, när galningen Anton Lundin Pettersson gick in där med svärd och dödade tre personer för snart två år sedan.

Jag försöker förstå henne genom hennes facebook-sida, men hon har inte lagt upp något småtrevligt om Trädgårdsmässan där. Det sista hon lade upp var en krönika från Metro, som handlade om att patrikarkatet inte är ett förortsproblem, utan ett mansproblem. En åsikt som också Fi står för. Hon bodde ensam i ett hus i Sjuntorp utanför Trollhättan, men hade barn och hann få barnbarn. Hon fyllde 66 år i mars innan hon blev dödad. Hon har också hyllat en 92-åring som dog, genom att lägga upp ett omslagsfoto för Tant Lila, bildlärare på skolan. Denna lärare hade gjort en klassresa genom att bli arbetarklass fast hon var från det fina Djursholm. Det tyckte Marie Kide var fantastiskt modigt. 

Jag tänker att jag kunde ha varit som henne ungefär, en tant, som hade ägnat mig åt skolbarn och varit medlem i något vänsterparti. Men jag har provat det också, att vara med i ett parti, klarade inte det och stod inte ut som lärare. Det var för bråkigt och inte tillräckligt roligt. Jag befinner mig på en annan nivå än vad hon gjorde. Har gått vidare från samhällspåverkan efter kriget i förort, där alla röstade på socialdemokraterna. Är kanske mer introvert. Författare är ofta det. Men varför märkte de båda väninnorna inte vad som hände på Drottninggatan? Så många gjorde ju det. Så många sprang undan och klarade sig. Svaret på detta finns inte. Kanske var de inne i sin egen bubbla som väninnor kan vara, med uppmärksamheten riktade mot varandra istället för omgivningen.

De hade inte en aning, ingen känsla för vad som kunde hända. C G Jung har uttryckt det som så: att vi vet inte vad som rör sig i det omedvetna, den hemska "svarta slamfloden", som Freud uttryckte det. Som samhälle och som omedvetna människor är vi mycket rädda för att bli övertagna av denna slamflod, som är allt som befinner sig utanför medvetandets ljus, det godkända, det politiskt korrekta, det goda. Det beskrevs förr i tiden som Djävulen. Måste bekämpas och ändå vill detta leva med konstaterade C G Jung. Vi behöver bli medvetna om hur det ser ut i verkligheten. Både där ute och inuti oss själva. 

Blommor och naturen var viktiga i Marie Kides liv.
Hon skulle ha varit på Trädgårdsmässan i Älvsjö,
inte på Drottninggatan.