Jag ser om Downton Abbey och undrar om inte författaren Julian Fellowes av denna serie framställer den engelska överklassen som något som han önskar att den hade varit. Allt språkas om i öppen dager och det mesta klaras upp när alla har förstått hur det ligger till. Han själv är baron, vilket betyder att han innehar den lägsta rangen som överklass och har rätt att ha en plats i Överhuset i England.
Hans fiktiva värld på 1900-talets början är mycket ordnad samtidigt som den är allt annat än ordnad och många misstag begås inom ramen för det samhället, där allt är hårt reglerat. England gick aldrig igenom en sådan revolution som Frankrike gjorde och överklassen i det här dramat fasar för att något sådant skulle kunna ske i deras värld.
I Sverige vet jag att ingen pratade så öppet om något och klasskillnaderna var stora också här. Tyvärr så föll min farmor för min farfar som var en riktig slarver och som lyckades slösa bort hennes förmögenhet. Annars hade vi haft det gott i vår familj. Det här hände sig i början av 1900-talet och de skilde sig till slut. För farfar ville gifta om sig med en kvinna med flera barn. Någon som var mer bohem och konstnärlig. Han hade väl de dragen själv. Fast han var läkare också. Han studerade krigsskador i Belgien år 1916, vilket inte kan ha varit lätt.
Det gick absolut inte att diskutera och prata om allt så det är väl därför som jag själv gör det. Och har gjort det. Tystnad är svårt. Det ger skador som inte läks om någon förtiger saker. Och detta lämnas över till kommande generationer. Numera kan jag blicka tillbaka på allt som har hänt sedan 1950-talet då jag var barn. Det är stora förändringar i samhället. Och många tekniska innovationer har inträffat. De betyder mest för vad som händer rent ytligt sett.
Detta med teknik är naturligtvis rent ytligt för inom oss alla är vi likadana som vi har varit i årtusenden. Jag tänker på det när jag ser katten krafsa bredvid det vatten jag har ställt fram åt honom. Ingen har lärt honom att göra så utan det måste ha varit genetiskt nedärvt sedan det var bra att krafsa fram vatten i naturen för hans vilda släktingar. Från källor som fanns där.
Likadana är vi själva att en del är genetiskt nedärvt och det finns saker vi gör utan att tänka på det. Traditioner som julgranen som C G Jung menade kunde vara en symbol för livet. Precis som att julgranen tänds ljus efter ljus så går det upp sådana aha-ljus för oss själva när vi lever. Därför borde människor prata mer om hur de utvecklas. Men det är stopp i den utvecklingen rent kollektivt kan tyckas när det händer svåra saker i vår tid.
Julian Fellowes är född 1949 och har således minnen liknande mina från 1900-talet. Han har också gått igenom många förändringar med sin släkt och sitt land. Och har kunnat skildra hur det var för hundra år sedan. Det har gett mig och många andra tankar om hur det är i våra dagar. För ingenting har egentligen hänt. Livet består av problem efter problem som behöver lösas som Maggie Smith sade i sin roll som änkegrevinnan av Grantham, lady Violet i denna serie Downton Abbey.
