tisdag 2 maj 2017

Den banala godheten

"Den banala godheten har hävdat att vi inte får ställa grupper mot grupper, förbjudit allt tal om volymer, gjort förövare till offer, blundat för antisemitism, hedersförtryck, antisocialt beteende och gängkriminalitet. Den banala godheten har lierat sig med kulturrelativism, banat väg för separatism och extremism. Den banala godheten tycker synd om människor istället för att betrakta dem som fria individer med ett eget ansvar. Den banala godheten har lett Sverige rakt ner i en avgrund."

Det är Ann Heberleins ord ovan. Hon kommer med en bok nu i maj, som heter Den banala godheten. Jag håller med henne och tycker som hon att de borgerliga damerna, som ägnar sig åt välgörenhet, både i början av 1900-talet och nu tar ifrån vuxna människor deras ansvar för sig själva och ryckigheten i vad de gör lämnar deras offer i sticket när de inte tycker sig ha råd längre med att ge en gåva. Så ändrar man inte ett samhälle till något jämställt för vuxna män och kvinnor. Särskilt kulturrelativism är förkastlig när man anser att inget samhälle är bättre än något annat. Eller mer utvecklat. Det betyder att det är så bra med afrikanska länder, som aldrig kan ta hand om sina egna medborgare. De har alltid varit beroende av gåvor för att inte svälta ihjäl. De betraktas som oansvariga barn, som aldrig kan ta hand om sig själva. Och att det är naturligt med diktatorer, som berikar sig själva där.

Den här boken av Ann Heberlein kommer i maj. 
Den banala godheten kan jämföras med Den banala ondskan av Hannah Arendt, som skrevs som ett historiskt dokument över nazismens brott, över den mänskliga moralen och svårigheten att göra upp med andra världskrigets våld. Det var moralens kollaps som gjorde Nazityskland möjligt. Mänsklighetens problem är att kollektivt vill vi har enkla lösningar, se allt i svart och vitt, och numera har vi förfallit till det som C G Jung varnade för: det går inte att förfalla till något alls, inte ens till godheten. Det gör att orden förvandlas och handlingar byter skepnad till något ont, som utövaren inte hade tänkt sig. Detta för att människor aldrig kan se alla konsekvenser av vad de gör. Moralens kollaps är nära även nu. 

Den banala godheten skyddade inte Sverige från terrordådet den 7 april fast terroristen Akilov hade A-skattsedel och ett samordningsnummer, så att han kunde arbeta och dra nytta av Sveriges rikedomar, men han ville ändå mörda så många som möjligt i detta land. Det hjälper inte att huka och kalla allt för rasistiskt när åtgärder är förnuftiga. Det har också statsminister Löfven insett sedan dess. Terroristen har gett politikerna en möjlighet att ta itu med brottsligheten. Och sluta huka. En stor skillnad mot när polischefen Dan Eliasson stod och ömkade den asylsökande som knivhögg och dödade Alexandra Mezher på ett flyktingboende i Mölndal. Det hände för bara drygt ett år sedan.  Då var mördaren någon som hade ett trauma och som hade upplevt ett orättvist liv, spekulerade polischefen. Stackars liten!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar