fredag 30 augusti 2019

Godheten skapar till slut elände

Det är nog bra att vara god, men inse när det är dags att inte bara lägga sig platt på marken för att uppfylla godhetskraven. Jag har sett det där under 1900-talet då släktingar till mig bistod Afrika och Etiopien, för dessa stackars afrikaner skulle bli frälsta och ingå i samma sfär som den prästfamilj som växte upp i Vånga i början av 1900-talet och där barnen sedan tog sig till Stockholm. Min gammelfaster var en väldigt god människa. Hon tog hand om oss barn när mamma var svårt sjuk i astma. 

Den här godheten bottnar i oss alla även om vi inte vet det. För vi är ju inte kyrkliga längre eller frälsta av Jesus. Men den ingår i vårt kulturarv. Det är godheten, som har fått oss att "öppna våra hjärtan" och ta emot hundratusentals invånare från andra länder under många år. Men vi är inte Jesus någon av oss och vi kan inte bota alla människor eller lyfta dem till vår egen nivå, som har skapats i ett litet hörn av världen under flera generationer. Ända sedan svälten tvingade den egna befolkningen att emigrera under "lilla istiden", som varade fram till slutet på 1800-talet. Sista svältåren i Sverige var i slutet av 1860-talet.

Men ingen har längre det långa perspektivet på saker och ting utan det måste gå så långt att de nya invånarna i Sverige råkar illa ut genom skjutningar och brottslighet för att de officiella organen och medierna ska börja att reagera. Då drabbar den nya tiden inte bara oss som alltid har betalat skatt och gör det fortfarande utan också de som står utanför systemet. Rapporteringen om vad som pågår är sönderhackad mer än någonsin för nu pytsas alla nyheter ut genom internet och smått och stort blandas om vartannat. 

Och fortfarande tycker vi synd om afrikaner och andra som kommer från vad som var exotiska länder förr i tiden. Det ingår i vårt kulturarv. Vi kan inte ställa samma krav på dem som på oss själva för de har gått igenom så mycket. Vi ser inte att vi automatiskt trycker ned dem genom vår syn på dem som underställda. Istället ska de kompenseras ekonomiskt genom att ha samma villkor som alla andra i vårt land. Men ekonomi är något annat än att människovärdet hos alla är lika.

Långsamt har även de stora medierna i Sverige ändrat synen på saker och ting och i morse såg jag att moderatledaren Ulf Kristersson intervjuades i Morgonstudion och han fick faktiskt berätta hur han såg på migrationen och att vi inte kan ta hit många fler människor, när vi inte ens klarar de som är här redan. Men fortfarande är det så hemskt tycker de genomgoda som absolut vill att alla ska tas om hand ordentligt. När en 12-åring drunknar här på Värmdö beror det inte på att han inte är omhändertagen utan på att polisen inte gjorde sitt jobb. Och de anmäls för tjänstefel. Eller de anmälde sig själva för att förekomma, men familjen ville anmäla dem till JO. 

De absolut goda har fått dåligt samvete för alla som har kommit hit och som inte tas om hand ordentligt, men det kan inte vara deras fel att en 12-åring drunknar, eller att tonåringar blir kriminella underhuggare åt de vuxna kriminella. Eller att kvinnor nu också skjuts även om de är mammor och håller i ett barn. Eller för att de befinner sig i samma rum som en kriminell, för att de umgås med de kriminella och förälskar sig i deras annorlunda livsstil. Även om dessa kvinnor själva är ordentliga medborgare.

Jag känner igen det för jag råkade själv ut för det som 20-åring att ta hand om någon jag tyckte synd om, som var en kriminell fast jag anade det inte. Och jag hade en kusin, som dog när hon födde sitt tredje barn 27 år gammal, för hon "ville inte leva längre" sade läkarna. Hon förlorade så mycket blod. Men de hade kunnat rädda henne annars, menade läkarna, om hon hade haft lite livsvilja. Pappan till hennes barn var en kriminell rånare. Det där arvet har alla kvinnor i Sverige, som är uppfostrade att tycka synd om männen och gå i Jesu fotspår. De där stackarna som går så fel, de borttappade lammen ska tas om hand och älskas. Så länge inte detta blir allmänt erkänt som kulturarv, så kommer vår historia och det kulturella arvet att fortsätta på samma omedvetna sätt. 


Det här är en släkting till mig.
Hon var borgmästarfru i Köping och hette Jeanette Schenström.
Hon föddes i början på 1800-talet.

Pappren gäller borgmästaren Oscar Schenström i Köping. 
Deras son Maximilian Schenström var min farmors far. 
Han arbetade i Västerås som häradshövding och politiker. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar