Det var ett säkert val som den norska Nobelkommittén har lyckats med för en gångs skull. Annars brukar de för det mesta vara ute och cykla i sin iver att vara idealistiska. Det säger jag fast jag har släktingar i Norge. Min pappas mormor var därifrån. Hon gifte sig med Maximilian Schenström då när Norge och Sverige var i union. Hon hette Marie Julie Lerche Johansen och var av fin familj.
Några anor har jag väl ärvt från den sidan känns det som. Men som sagt vem kan vara emot att världens svältande får en stöttning genom fredspriset? Ingen alls. Så klart. Annars låg WHO, Världshälsoorganisationen, bra till, men de lyckades ju inte stoppa pandemin. Nu fick istället WFP detta pris. Och bra mat lär hjälpa coronasjuka att bättre klara av epidemin.
Grattis alla som får äta sig mätta i denna dag. Svälten i min släkt ligger i stå långt tillbaka. Min mamma var mycket mager som liten och fick gå och lägga sig och sova ibland istället för att få någon kvällsmat. Då kände de många barnen inte hungern längre. Så var det att vara torparflicka på 1920-talet.
Fyra gånger så många lär dö av svält än som dör i covid 19 säger direktören för FN:s livsmedelsprogram. Men detta händer ju alltid så ingen orkar riktigt bry sig längre. När jag var liten sade de vuxna: Ät upp och tänk på barnen i Indien, som inte har någon mat. Detta fortsätter som sagt i evighet. Nedan bilder på Amal i Jemen, som blev sju år gammal. Förfärligt att barnen drabbas så hårt av vuxnas konflikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar