Vådan av att försöka hålla 30-talet borta

 Anna Dahlberg i Expressen och Anders Lindberg i Aftonbladet har motsatta ståndpunkter. Inte så märkligt för det ska de ha. Den ena tycker att sverigedemokraterna inte dominerar allt och den andre att vi har fastnat i flyktingkrisen år 2015. Det är debattens ämnen det handlar om för att få utrymme och företräde i propagandan. Eller har någon av dem rätt?

Det beror på vilken vinkel eller ståndpunkt man själv har, men naturligtvis säger fakta att vi inte alls är fast i vad som hände år 2015. Det är sedan länge passerat. Men nu tar vi hand om efterverkningarna av detta inflöde av människor, som uppgår till en miljon på kort tid. Två miljoner sammanlagt är födda utomlands vilket är mycket i ett land som Sverige med 10 miljoner invånare. Tyskland blir jämförelseland för Anders Lindberg för detta land har gått vidare och nu röstar folket på det gröna partiet. 

Anders Lindberg bortser ifrån att Tyskland har 83 miljoner invånare och kunde ta emot och ta hand om den befolkning, som också vandrade in i det landet år 2015. Då kom en miljon asylsökande till Tyskland. Ibland var människorna på väg mot Sverige och passerade bara. De har också fler miljöproblem på grund av utsläpp under många år från tung industri. Så därför är deras motsvarighet till miljöpartiet, de gröna, mer populärt. Inte så märkligt. 

Hur är det då med sverigedemokraterna? Detta parti har de andra godkända partierna i riksdagen försökt att hålla borta från allt, vilket gör att de numera stadigt ligger kring 18-20 procent av väljarkåren. Det är männen mest som röstar på dem, vilket inte är så märkligt för det är dessa som mest råkar ut för de brott som de nya invånarna bidrar med i landet. Även medierna har länge försökt att bortse från partiet, men blir nu tvungna att trots allt se vad de sysslar med. Risken finns ju att de kommer att sitta i nästa regering. 

Vänstern höll länge på och varnade för att 30-talet var här igen. En ny Hitler hade drabbat oss i Sverige. Folket kunde förledas åter igen, för det visste ju eliten att folket gick inte att lita på. De dumma svenskarna skulle gå på pumpen nu när nästan alla som visste hur det var på 30-talet och levde då var döda. Monstret från underjorden hotade oss igen!

Personligen har jag upplevt förföljelse från både vänster och höger. Om man ser det enligt den godtagna politiska skalan. Men vänstern är ändå värst för de ser sig själva som de goda. Och därför har de rätt att kasta sig över alla som har en annan åsikt. Även om den grundas i fakta. Först när alla, som ser sig som de goda, kan inse att de behöver grunda sina övertygelser i fler fakta kan vi få en annan politik. Men ännu så länge är den närmast religiösa övertygelsen viktigare än detta. 

Ingen kan tydligen längre sin historia. Men det är Sveriges tur och lycka att vi aldrig har haft krig på mer 200 år. Landet hukade under övermakten och var inte så viktigt trots allt. Vi slapp få det ännu fattigare än vi redan hade det. Jag har känt fattigdomen in på benen, när vi knappt hade mat att äta och blev bortskickade till sommarhem, för att mamma skulle få lite andrum på 50-talet. Se tredje bilden nedan. Ingen minns längre allt slit som både jag, min mamma och mormor har gått igenom för att Sverige skulle bli ett bra land för våra efterkommande. Tacken är en låg pension för 40-talisterna har haft det så bra. 

Bild från Tensta utanför Stockholm på 20-30-talet. Jag känner igen detta. För min mamma kunde ha varit ett av dessa barn, med hemmasydda klänningar. Se nedan där min mamma är den yngsta i syskonskaran, som sammanlagt bestod av tio barn. Hon föddes 1924 i Kärrbo utanför Västerås. Så här såg 30-talet ut för många i Sverige. 

Vi båda barn var sex somrar i Blekinge på 50-talet hos de snälla bönderna, som var de som hade överlevt på ett bra sätt också under andra världskriget i Sverige. De var självförsörjande med tio kor, grisar, får, hästar och höns. Mamma som var ensamstående fick hjälp av Stockholms sommarbarnsbyrå på så vis.