Jag läser om tvillingsystrarna Kjos som levde och var glada ända in i det sista. Innan Elin Kjos drog vidare 35 år gammal och med cancer i hela kroppen. Hon diagnostiserades med lungcancer 2020 och läkarna trodde inte hon skulle leva mer än ett halvår, men hon var en träningsmänniska och levde ändå till 21 mars 2023. Hon hade aldrig rökt.
Jag känner igen det där en smula eftersom min sambo också dog av cancer. Men han var ändå 57 år gammal och vi fick drygt 30 år tillsammans och två barn. Så vi var i förhållande till tvillingsystrarna lyckligt lottade. Han hade heller aldrig rökt. Men han fick cancer i halsen. Så där kan man hålla på för det finns alltid någon som har det värre, som min syster brukar säga.
Elin Kjos tvillingsyster Ida framträdde i morse i TV4 för hon har skrivit klart den bok de båda startade tillsammans och den kom ut i går. Jag vill bara få leva heter denna bok, men så blev det inte för den ena tvillingen. Ida Kjos har lagt om sitt liv och blivit föreläsare efter systerns död. Personligen har jag lite svårt för denna hurtighet som framkommer i hennes föreläsningar om demokrati, jämställdhet och att vara sann mot sig själv. Plus att fixa samhället både individuellt och kollektivt.
Människor är olika och vid olika åldrar så betonar vi olika saker. Ida Kjos är i mina barns ålder och naturligtvis ska hon leva så mycket hon orkar. Det tillhör den åldern. Medan när man som jag har blivit mer än dubbelt så gammal så vet man att livet tar slut någon gång inte alltför långt bort, men det är också gott och väl om man har gjort det som kändes rätt i livet. Själv har jag inte några stora ting som har blivit liggande, utan det är som det är och allt är väl. Så känns det.
Vid min ålder ger jag mig inte ut på några föreläsningar för andra människor. Det känns en smula övermaga. Och även Elin Kjos som var en träningsmänniska och som levde så friskt hon kunde fick denna cancer, som tog hennes liv. Det hjälper inte att träna annat än marginellt är min slutsats. Jag har också skrivit en bok om min sambo Olle och hans cancer, men den boken startar efter hans död och berättar om sorgearbetet och hur man uppnår glädje då. Till sist. Den heter Innan glädjen infinner sig. Eftersom han var 11 år yngre än mig så kändes det helt ofattbart att han skulle dö först.
Jag vet inte om alla människor som lever länge till sist uppnår något slag av försoning med livet och vad som har hänt, men kanske är det så, för vi har också en andlig gen inom oss. Och jag läser nu om igen den bok som handlar om att vi kanske lever många liv. Den heter Kärlek liv efter liv och är skriven av Brian L Weiss. I hans bok verkar det nuvarande livet kunna vara ett av många, där vi arbetar oss fram, för att till sist inse att allt är kärlek. Att detta är vår grund. Och att vi är odödliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar