Kan man vara tillräckligt kritisk mot religioner? Denna andliga strävan finns för att vi människor kan föreställa oss något högre än vi själva. Det är vi som har en tillräcklig utveckling för att göra detta. Apor kan det inte. De kan vara instinktivt omhändertagande mot sin avkomma och mot andra apor, men inte föreställa sig att de kommer till en annan värld när de dör.
Det är bara vi människor som kan spekulera i att vi kommer till himlen eller paradiset om vi uppför oss på ett visst sätt. Tyvärr finns det religioner som vill utrota allt annat som andra människor tror om vad som väntar på andra sidan.
Dessa krig mellan människor är för att de tror att den där Fadern i himlen bara är på deras sida. Allt handlar om makt för dem. När de blir politiska och bara tror att det handlar om detta så har de missuppfattat andligheten hos sig själva.
Alla terrorister får uppleva vad de har gjort och försöka förlåta sig själva. När de är döda. För det finns ingen död. Inte för någon av oss utan vi fortsätter att leva när kroppen är död. Detta som har förvånat så många, som har upplevt döden, men sedan har återupplivats igen genom moderna metoder.
Ingen människa lämnas åt sig själv på andra sidan. Det finns en beskrivning av detta i Paddy McMahons bok Det finns inga farväl. Där han har kontakt med en nunna som har tagit som sin uppgift att hjälpa dem som har kommit till andra sidan, men som inte har levt ett bra liv. Hon heter Margaret Anna och ser också hos sig själv saker hon inte gillar nu när hon är död, men så får hon hand om en gangsterledare, som absolut inte kan se något annat än sina förra medlemmar i ligan.
Han får naturligtvis inte kontakt med dem nu när han är död. Och blir mycket frustrerad över det. Han hette Alfredo och Margaret Anna kunde inte nå fram till honom. Det tog flera år att nå honom och hon försökte genom att ta dit hans föräldrar och hans mormor, men det fungerade inte.
De andliga hjälparna har dock inte bråttom. De behöver inte bry sig om tiden för den finns inte, som den gör för oss på jorden. De behöver bara visa på den villkorslösa kärleken. Till slut så fanns Lucilla i Alfredos närhet. Hon hade varit en lekkamrat till Alfredo, men hade dött bara sju år gammal. Det hade varit en stor chock för Alfredo och strax därefter dog också hans mormor. Allt detta satte djupa spår i honom.
När han nu såg Lucilla igen förvandlades han själv för ett kort ögonblick till det lilla barn han hade varit och han höll Lucillas händer och de båda dansade runt och skrattade. Alla masker han hade och muren kring honom från den vuxne gangstern föll av honom tills han kom ihåg sin makt och status som vuxen. Vi är alla en del av den villkorslösa kärleken och den tränger igenom till slut. Att Alfredo inte kunde se detta var en del av den självbestraffning som förekommer. Det finns inga straff i himlen, men att inte utvecklas förbi alla missuppfattningar här på jorden är i sig själv straff som kan pågå i många år.
Den här boken finns att köpa fortfarande. Den kom 2012. Och författaren dog 2019, men hans ord är giltiga ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar