Pettersson dödade Palme

UPPDATERAT
Jo det har vi vetat länge. Det är klart att det var Christer Pettersson som dödade statsminister Olof Palme. Detta var också en följd av den naivitet, som det svenska samhället fortfarande står för. Och nu berättar radioprofilen Gert Fylking att det verkligen var så att Pettersson hade berättat detta för honom. Fast han ville inte ens på dödsbädden erkänna för vad skulle hans båda lillasystrar säga?

Det var en slump att Pettersson befann sig vid biografen där paret Palme såg en film den kvällen. Han väntade ut dem och följde efter. Motivet fick han från bombmannen Lars Tingström, som hatade samhället och som ville ta död på statsministern.

Christer Pettersson hade en Smith & Wesson Magnum, som hade stulits hemma hos filmaren Arne Sucksdorff. Så hängde samhället ihop på den tiden. Bovar och banditer hängde ihop med bland andra Lars Lidberg professor i rättspsykiatri, som visste sanningen, men hade tystnadsplikt. Eftersom alla runt detta mord nu är avlidna så går det att säga sanningen. Den pinsamma sanningen. Gert Fylking var inlagd på sjukhus i början på februari med blodförgiftning, kanske därför han tycker att han åtminstone ska berätta. 
1.3.2015
Och här fortsätter advokaten Per E Samuelson att bekräfta att visst var Christer Pettersson mördaren. Han skulle skjuta kungen också för han var så otroligt lojal mot "bombmannen" Lars Tingström, som hade gett honom båda uppdragen. Ja herregud. Vilken värld!

Och den dagen när Olof Palme blev skjuten visste vi inte ens det förrän någon sade det på bussen till stan. Jag skulle till DN och jobba då, men tidningen hade uteblivit.  Så jag hade inte läst den och inte heller lyssnat eller sett på andra medier. Jag såg att flaggorna var på halv stång och frågade varför. 
2.3.2015
Mårten Palme tror också att det var Pettersson som mördade hans pappa. Mördaren ville träffa honom och erkänna, men det hanns aldrig med innan han avled. Annars var det upplagt så att det skulle ske med två poliser närvarande, men utom hörhåll och med en präst, som hörde vad som sades, men som hade tystnadsplikt.