Det härliga året 1967

Här på översta bilden är jag glad och lycklig på semester i Tyskland, nybliven mamma, men med en stunds avkoppling. Och på bilden nedanför den, på Ingarö på landet, som min mamma ägde då. Det var innan allt det hemska inträffade. Innan mamma blev misshandlad av mannen hon hade barn tillsammans med och levde med. Total katastrof. Det hände året efter 1967 och hon dog det året också. 

Sextiotalet var ett årtionde då allt blommade ut bokstavligen i kläder, mode och musik. Det var då vi blev vuxna vi som föddes efter andra världskriget och skapade något helt nytt. Våra äldre släktingar hade trott att kriget var jordens undergång. Att världen aldrig skulle kunna gå över till något annat. Men vi föddes som ett hopp om framtiden. Jag minns den strålande glädje med vilken de såg på oss.

Nu står världen återigen inför en stor omvälvning. Människorna är fler än någonsin och har inte utvecklats sedan dess i vissa delar av världen. Problemen är många. Vi står inför stora svårigheter och våra system kommer säkerligen att bli förstörda och många miljoner människor gå under. Åter igen. Men världen kommer att överleva. Jorden går inte under. Det är berättelser som har hittats på av de som har blivit rädda och skräckslagna för sin egen skull. Livet går alltid vidare.

Copyright Ann Helena Rudberg

Här är jag 21 år och ännu har inte livets svårigheter riktigt drabbat.
Hårfärgen är mörkare och rödare än min egen.
Copyright Ann Helena Rudberg