"Människan ska inte vara i samhällets tjänst, det är samhället som ska betjäna människan. När människan betjänar samhället, då får vi en monstruös stat, och det är det som hotar världen just nu."
Denna sanning fortsätter att vara det också i vårt århundrade. Den mest monstruösa staten i världen nu är den islamska, som har gått in för att bli totalitär. Precis som tidigare diktaturer i människans historia. Den fanns naturligtvis inte när Joseph Campbell och Bill Moyers samtalade om detta. Moyers frågade sedan: Vad händer om ett samhälle inte längre har någon kraftfull mytologi?
Campbell svarade: "Vi får det som vi har det nu. För att få veta vad det innebär när samhället inte har några ritualer behöver man bara läsa dagstidningen."
Då får man nämligen som Campbell säger bland annat destruktivitet och våldshandlingar från ungdomar som inte vet hur man uppför sig i ett civiliserat samhälle. Moyers fortsätter: Samhället har inte gett dem några ritualer för att göra dem till medlemmar i stammen, i gemenskapen. Alla barn behöver födas två gånger och lära sig att fungera rationellt i dagens värld och lämna barndomen bakom sig.
Ungdomarna i dag hittar på sina riter själva, säger Joseph Campbell. De har sina egna gäng och sina egna invigningsriter och sina egna morallagar och de gör så gott de kan. Men de är farliga därför att deras lagar inte är stadens lagar. De har inte upptagits som medlemmar i vårt samhälle. I en kultur som har varit homogen länge finns ett antal underförstådda oskrivna lagar, som människor följer. I USA är människor hopgyttrade, fortsätter han, och har alla möjliga sorters bakgrund. Därför är lagen väldigt viktig. Det är advokater och lagar som håller ihop USA för det finns ingen enhetlig moral.
Men på universitetet där han undervisade var ungdomarna mycket intresserade av mytologi, för de visste inte vad det var. Han själv menade att det var levnadsvisdom, vilket inte längre förs över från generation till generation, för utvecklingen går för snabbt. Mytologi lär oss vad som finns bakom litteraturen och konsten. Det är läran om det egna livet. Mytologi handlar om livets olika stadier, om när man lämnar barndomen och tar på sig den vuxnes ansvar, att gifta sig betyder ännu något mer. Mytologin kring detta handlar om att förstå den roll man har tagit på sig i livet.
När någon blir domare eller president i USA representerar inte den personen längre sig själv utan denne är representant för ett evigt ämbete. När människor reser sig när domaren eller presidenten kommer in i salen är det för den mytologiska personen, som har tagit på sig en roll och som ska utföra detta ämbete efter hederlighet och representera rollens principer. Det handlar då inte längre om den enskilda människan och hennes tillkortakommanden. Myterna ger oss modeller att leva efter, men de måste motsvara den tid där vi lever.
Alla religioner har varit sanna på sin tid, säger Campbell också, men om man vill att de ska innebära att ett visst program ska realiseras och att inte andligheten längre har någon plats då riskerar den människan ett schizofrent sammanbrott. Världen är full av människor som har slutat att lyssna på sig själva eller som bara har lyssnat på vad omgivningen har sagt åt dem att göra. Myterna är inga lögner menar han. Det är poesi och de är metaforiska samt representerar den näst yttersta sanningen. Detta därför att den yttersta sanningen inte kan fångas i ord. Men för att begripa myterna måste människan gå dit där hjärtat i kroppen öppnar sig för världen. Detta symboliseras på det mytologiska planet som jungfrufödsel och betyder att ett andligt liv har fötts i det som tidigare var ett primitivt människoodjur, som bara levde för kroppsliga mål som hälsa, avkomma, makt och lite nöjen.
