Utrikes födda arbetslösa

UPPDATERAT
Det är ingen större överraskning att invandrare, som är födda utanför Europa och som inte har gymnasial utbildning inte får några jobb. Kring 185 000 invandrare är inskrivna nu på arbetsförmedlingen som arbetslösa. Det är ungefär som om någon som bara har gått ut grundskolan i Sverige inte skulle få jobb. Det är ganska självklart. För femtio år sedan kunde de som gick ut grundskolan i Sverige få jobb. Då hade vi ett annat samhälle, men det är länge sedan. Av de arbetslösa är fler än hälften invandare. En mycket stor snedbalans.

Lite förvånande är att arbetsförmedlingen delar upp de arbetssökande i invandrare och svenskar. För kort tid sedan var det fult att göra så. Diskriminerande och utpekande. Men nu behöver vi veta vilka det är som blir arbetslösa. Detta för att kunna använda den så omtalade "svenska modellen" och få in alla i arbete. Skulle tro att det är sista rycket för denna modell. Det finns naturligtvis en diskriminering av dessa utlandsfödda också. Om jag var arbetsgivare skulle jag inte heller våga satsa på en nykommen utan utbildning. De skulle på sin höjd få praktik med bidrag från staten, men knappast mer. Det är svårt nog att vara arbetsgivare i vårt krångliga samhälle.

Det jag skrev i går omfattas också generaldirektören på arbetsförmedlingen Mikael Sjöberg, att det finns risk för mer kriminalitet i utsatta områden, för där är det svårare att få jobb i de drygt 50 utanförskapsområden, som finns i Sverige. Politikerna har jobbat hårt på att skapa dessa och nu måste de också erkänna att de finns. Till slut. Och att där är passivitet och bidrag stora faror. Föräldrarna jobbar inte och det går i arv till nästa generation. Jag är själv uppvuxen i en förort till Stockholm, men där fanns inte på kartan att man inte skulle jobba. Tvärtom. Vi var den nya tidens hopp efter andra världskriget och vi skulle förändra världen, vilket vi också gjorde. 

Men nu har denna uppfattning degenererats till att bli att vi ska ta hand om hela världen enligt den "svenska modellen". Men samhällsmodeller urholkas till slut. Det är en naturlag. Samhällen förändras och världen gör det också, men inte alltid så som vi vill. I årtionden har Mellanöstern pekats ut som stället där det skulle smälla till slut. För motsättningarna mellan folkgrupper har aldrig kunnat lösas. Ett tag blev länderna där mer lika västvärlden, men på senare år har olika religiösa grupper krigat mot varandra. Detta ser ut att vara ohjälpligt, men det är det aldrig. Dock krävs det alltid många offer hos mänskligheten innan det är möjligt att återigen gå över till ett fredligare samhälle på en ny nivå. Det pågår just nu.

I Sverige tog vi vårt ansvar för dessa konflikter eftersom vi var de vita skurkarna, som hade ställt till det i världen, fast hur är obegripligt att förstå. Inte har min generation gjort det och inte mina föräldrars heller. Vi har levt fredligt i vårt land i ett par hundra år. Men nu är vi på väg mot detta samhälles upplösning genom att våra olika uppbyggda system missbrukas så mycket. Också av politiker, som inte begriper hur de ska göra för att landet ska kunna gå vidare till något annat. Statsministern petar in hundratals miljoner i utanförskapsområdena och tror att detta ska lösa saken. Samtidigt som de nya invånarnas kostnader läggs över på kommuner och deras skatttebetalare. Invandrarbromsen i höstas var enbart det första steget. Vi måste bli mer isolationistiska i likhet med hur USA ställde sig till Europa före världskrigen. Då skulle Europa få lösa sina problem själva. USA ville inte ingripa. 

En liknande situation är det nu i Europa. Ska vi låta Mellanöstern lösa sina egna problem? Det är inte möjligt eftersom vi inte har ett så stort hav som Atlanten att tillgå, men gränserna till Europa är redan i stort sett stängda. Tyvärr har varken Afrika eller Mellanöstern begripit att ta hand om sina egna befolkningar. Egoismen och kortsiktigheten har präglat politiken precis som i Europa. Ingen bryr sig egentligen om hur det ser ut om hundra år. Människan som art kan inte tänka och planera så långt eftersom det finns för många faktorer, som hon inte kan bestämma. Vi är på så vis beroende av okända krafter, av en del av mänskligheten kallade gudar. För vi små varelser på denna planet kan inte ta in allt i beräkningen. Vi är som de "aliens" vi fruktar eller hoppas ska komma. Vi är de som kan förgöra denna planet. Eller föra den framåt till något annat. På en annan nivå. Våra barn och barnbarn lär märka hur det går.
12:39
I Sverige ställer vi inte grupp mot grupp, sade statsminister Stefan Löfven i Almedalen i Visby i går och så började han jämföra den förort där han är född Aspudden, som ingår i Stockholm med den bruksort där han är uppvuxen: samma problem, arbetslöshet, utanförskap. Tralala. Han ljuger statsministern. Han föddes 1957 och hade inte haft några som helst problem att få jobb i förorten eller i Stockholm. Och i Sunnersta där han är uppvuxen i Sollefteå har det heller inte varit problem med arbete. Både hans fosterfar och fostermor jobbade! Plus att de då hade fosterbarnet som de fick betalt för. Han ljuger för att han drar paralleller till en helt annan tid än 2000-talet då politikerna har ansträngt sig extra att förstöra vårt samhälle. 
14:15
Och Göteborgs-Posten undrar varför regeringen satsar så lite på att bryta utanförskapet i förorterna. Några hundra miljoner är ingenting när Angered får tre miljarder i stadsbudgeten i Göteborg. Ja det säger en del om bekymren i det extrema Göteborg och skulle regeringen satsa flera hundra miljarder av en statsbudget på ca 1 000 miljarder på förorterna i Sverige skulle upproret och upploppen vara här. Svenskarna skulle gå man ur huse. Det vore verkligen att ställa grupper mot varandra. Gamla svenskar skulle då absolut inte få någonting, men de nya skulle få allt. Särskilt män mellan 20-34 år. För de är vår framtid och de andra kunde vi bara glömma. Särskilt äldre kvinnor och barn.

Patti Smith född 1946, rockmusiker och poet, fick ett barn hon adopterade bort.
Barnet var för stort hinder i hennes karriär.
Hon hamnade i en kreativ miljö i New York och utvecklades.
Hon fick Polarpriset år 2011.
Mänskligheten söker sig till sådant
också numera.
Men många beriper inte
att det finns ett val.
Allt är inte möjligt.