En tvättmaskin och ett nytt hus

Det har en rom skrapat ihop i Uppsala. Huset är inte färdigbyggt i Rumänien så nu är han tillbaka i Uppsala för att stanna till januari och få ihop till taket på huset. I Malmö är det lika många romer som förut och staden har inte kunnat hjälpa dem på hemmaplan i Rumänien. De misslyckades när de försökte samarbeta med myndigheterna där. Jag har många gånger skrivit om tiggarna i den här bloggen och jag tycker att det är okej att ge till organisationer, men inte till tiggare på gatan. Byn Valea Lui Stan, som är beskriven i Uppsala Nya Tidning, har fått asfalterad gata och det finns el och rinnande vatten, men ännu inte avlopp. Paraboler finns på husen. 

Det är ett år sedan det stora lägret i Malmö revs och i staden finns en aggressiv organisation bestående av studenter och jurister, som driver romernas fråga. Det är det vanliga att fattigdom går inte att förbjuda och att ingen människa är en sanitär olägenhet. Alla människor har rätt till hjälp vilken del av världen de än kommer ifrån. Men Malmö som stad drivs vidare genom att vi andra i Sverige betalar åt dem. Malmö som stad klarar sig inte självt och har inte gjort det på länge. Malmö får över fyra miljarder i utjämningsbidrag från oss andra. Socialbidragen ligger på drygt en miljard. Resten av Sverige får betala och skatten behöver höjas med sex kronor till 2030 för att Malmö som stad ska klara sig i framtiden. Andra länders medborgare kanske inte blir prio nummer ett då. Även om ekonomerna i stan hoppas att staten ska rycka in.

I Stockholm är invånarna så trötta på tiggarna att majoriteten vill ha ett förbud. De flesta tycker också att det är på plats i deras hemländer som de kan få bäst stöd med hjälp av organisationer. Majoriteten av de tillfrågade ger heller inte något till tiggare. Bara 17 procent säger att de ger något på gatan. Förra året var det 35 procent. Långsamt går det mot ett förbud i Sverige mot tiggeri. Det är inte ett arbete, vilket tiggarna ser det som, inte ett sätt att bygga hus hemma i Rumänien så fler barn kan födas och tas om hand. Tiggarna befinner sig drygt hundra år bort i jämförelse med Sverige. Ett barn i byn Valea Lui Stan i Rumänien kallas svenskt för det är fött i Sverige. Och redan för drygt ett år sedan beskrevs hur byborna fick pengar genom tiggeri från Sverige och kunde bygga hus för dem. 

Här skrev jag om tiggare och om regeringens syn på detta.