Harry Schein skiner som solen

Denne man som dominerade en del av sossepartiet under Olof Palmes tid, och som det blev en genuin arvstvist efter, har nu också intagit DN. För att han var jude uppenbarligen och för att han lyckades fly från Wien till Sverige som tonåring och ta sig till toppen i vårt land. Och kanske för att DN är så konstant skapad av judar. Det var dock aldrig något jag reflekterade särskilt djupt över när jag jobbade där. Det var bara så. Fakta. Inte något mer. 

Men nu har jag läst många artiklar om den film som finns om honom Citizen Schein (en ordlek med Citizen Kane för er som inte inser detta) och uppenbarligen har denna film gått djupt ned i Wolodarskis inre (chefredaktörens) och skapat ännu en anledning att återigen berätta om det ofattbara som hände då för mer än 70 år sedan. När Harry Scheins mamma räddade honom till Sverige.

Den senaste artikeln läste jag nu om Harry Scheins försök att få heta Martin istället, att undfly sitt judiska arv och istället få härstamma från von Breitenfeldt. En adlig titel och en arisk sådan. Om man en gång som tonåring har upplevt att människor dödades för att de var av en viss religion så vill Harry Schein inte längre ens kännas vid denna religion utan övergår som han påstår till den romersk-katolska när han drygt 20 år. Han försöker koppla loss sig från världen och dess värderingar. Det lyckas dock inte och han får i Sverige fortsätta som Harry Schein. 

Vad som hände före och under andra världskriget är å ena sidan fullkomligt obegripligt. Å andra sidan begriper jag det fullt ut. För människor kan bli likadana nu också. Det behövs bara lite mer fattigdom, lite mer lidande och några som piskar på och säger att det är helt okej att attackera de som är mindre värda och stående nedanför de andra. Och det behöver inte vara samma folkgrupp som då. Vi har snöat in på att vi befinner oss på 30-talet igen som om tiden går i eviga loopar, men de flesta vet inte hur det var då. För knappt någon av oss levde på den tiden.

Jag har inte tänkt på Harry Schein sedan debaclet kring hans död och arv. Jag tycker inte man kan utvärdera en människa förrän man har sett facit av livet. Men det finns alltid olika sidor att betona. Uppenbarligen har filmmakarna den här gången förälskat sig i den ytlige figuren Harry Schein. Den världsvane charmören, som hade en uppburen filmstjärna till hustru. Han som var intellektuellt så stark. Harry Schein gick hårt in för att leva sig in i vad som hade kunnat vara hans liv istället för att vara en flykting från andra världskriget. 

Han var ett bevis för att intellekt och betoning av mentala sidor hos mänskligheten alltid lönar sig. Att han dessutom såg bra ut var ingen nackdel. De miljoner som gick under på 30-40-talen hade inte samma tur eller kunde inte ta vara på sig på samma sätt. Det onda ville leva med och det som fanns i bakgrunden hos mänskligheten finns där nu också. Vägen till helvetet var kantad med goda föresatser och detsamma gäller ännu i denna dag.

Här är befolkningen i Lippstadt i norra Tyskland.
De har brutit sig in i ett destilleri med starka drycker
för att fira att det är 1945
och att amerikanarna närmar sig.
Faksimil från DN.