Omoraliskt uppmuntra invandring

Tänk att det behövs nationalekonomer för att konstatera något så enkelt som att när ett litet land som Sverige tar emot många fler invandrare än andra och större länder, så uppstår problem. Inte minst med bostäder och arbete. Assar Lindbeck och Mats Persson båda professorer i nationalekonomi, konstaterar nu detta i dag på DN Debatt. 

Skillnaden mellan infödda och invandrare i arbete är också mycket större än i andra länder, konstaterar herrarna. Så nu ska bostads- och arbetsmarknaderna reformeras, säger de. Landet kommer nämligen få allvarliga problem annars. Vi får utanförskap, social oro, etniska konflikter och främlingsfientlighet. Jo det har vi faktiskt redan, men det är väl först när detta framförs i stora medier av stora män, som det kan konstateras vara verklighet. Själv blev jag förvånad över hur mycket fientlighet som utstrålades gentemot några ensamkommande barn, som stod i kö samtidigt med ett par gamla tanter i affären. Tanterna var mycket artiga gentemot de invandrade när de stod i vägen, men de gamla spred en otäck energi omkring sig.

De båda professorerna framför att i början av 90-talet var invandrarna bara tio procent lägre i förvärvsarbete än infödda: 70 respektive 80 procent jobbade. Efter 90-talskrisen var det inte så utan denna kris slog hårt mot invandrare. De hade sämre utbildning och kontaktnät på arbetsmarknaden och då kom också invasionen från ex-Jugoslavien i samband med kriget i Bosnien. Trots pågående högkonjunktur efter denna kris har integrationen av de som sedan kom till Sverige inte fungerat. 

Det var socialdemokraterna och riksbankschefen Bengt Dennis som skulle vara lojala med andra länder och därför höjde räntan till 500 procent i början av 90-talet. Fullkomligt vansinnigt. Och i efterverkningarna av detta missgrepp låg räntan länge högt och företag gick omkull och även infödda fick gå från hus och hem. Vi såg det här på Värmdö bland våra grannar. Själva betalade vi och betalade samtidigt som jag slutade på DN med avgångsvederlag för att rädda familjen. Vi hade lyckats satsa på att bygga ut huset i fel tid.

Den nya invandrargrupp vi nu har i Sverige har enligt de båda professorerna blivit alltmer svårplacerad. De menar att det kulturella avståndet mellan infödda och invandrare har ökat. Jo de flesta är muslimer och har inte alls samma kulturella syn på varken kvinnor, Gud eller familjen, som de sekulariserade svenskarna. Arbetsmarknaden är inte heller anpassad för att ge lågutbildade jobb. Nej, det har den inte varit sedan 40-talisterna gick ut skolan på 60-talet. De kunde sluta efter sjunde klass.

"Det är märkligt att ett land som visat sig så dåligt rustat att ta emot invandrare ändå har tagit emot långt fler än andra västländer. Egentligen är det omoraliskt att uppmuntra invandring när man inte lyckas bättre att erbjuda invandrarna arbete och bostad." Så skriver de båda professorerna i nationalekonomi. 

Då har det runnit mycket vatten under broarna sedan moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt år 2014 höll tal och ville att vi skulle öppna våra hjärtan. Han öppnade därmed för en flod av nya invånare, som sökte sig till Sverige med löften om att få allt: bostäder och bidrag och allt var gratis för dem. Även sjukvård och tandvård. Detta tog, som vi vet, en ände med förskräckelse i slutet av 2015 då den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven fick stänga gränserna. Annars hade Sverige kollapsat.

Professorerna konstaterar nu att det behövs en restriktiv invandringspolitik under decennier för att rätta till det som har gått snett. Ifall den nuvarande regeringen fortsätter som vanligt med beprövade arbetsmarknadsåtgärder plus utbildningar kommer det inte att fungera. Detta är gammal och misslyckad politik. Att de båda skriver denna debattartikel just nu är en varning till den kommande socialdemokratiska kongressen, som äger rum från den 8 april och fram till den 12 april. Ifall inte socialdemokraterna förmår inse hur landet ligger är det stor risk för att sverigedemokraterna blir största parti. Detta finns mellan raderna i deras debattartikel.

Jag beskrev vad som hände i Sverige i min första bok Ett Sekel av Tystnad som berättar att år 2003 inskränkte den socialdemokratiska regeringen alltmer våra egna förmåner. Då bestämdes att de som blev arbetslösa inte längre skulle få ersättning när de blev sjuka efter senaste anställningen utan istället gå efter a-kassan. Det kunde betyda 10 000 mindre per månad i ersättning. 

Mörka skuggor över statistiken över förvärvsarbetande i Sverige.
Faksimil från DN.