lördag 16 december 2017

Ska vi hålla tyst i Sverige?

Viggo Cavling skriver i Resumé att han visste allt om den beryktade badtunnan på personalfesten på TV4 för nio år sedan. Jo han hade satt sin bästa reporter på detta och Leif Holmkvist kom tillbaka med hela den sjaskiga historien, men han kunde inte publicera detta, säger han. För då hade han fått sparken. När de skrev om en hög Expressenchef som var misstänkt för våldtäkt ungefär samtidigt gick cheften att identifiera genom en bild bredvid artikeln och då fälldes Cavling som ansvarig utgivare av Pressens Opinionsnämnd. Följaktligen kunde han inte tillåta publicering av vad som hände i badtunnan och med Martin Timell. 

Viggo Cavling ser framför sig att mobbar kommer att sparka ihjäl folk på stan likt 1700-talets Axel von Fersen på Stora Nygatan när det begav sig om inte vårt pressystem blir bättre på att sätta dit både tidningar, bloggare och de på instagram som namnpublicerar. Han hoppar över facebook av någon anledning. Det har helt enkelt gått för långt med öppenheten i vårt svenska samhälle enligt honom.

Själv tycker jag det är för bedrövligt att det inte går att prata klarspråk tidigare än nio år efter denna beryktade badtunna och att Timell inte fick stå till svars för sitt uppförande mycket tidigare än så. Och att hela denna hop av andra karlar har kunnat uppföra sig lite hur som helst utan reprimander eller protester för att de har varit så stora "stjärnor" är ett bottenbetyg åt öppenheten i samhället. Tigandet har varit norm helt enkelt. Hur kan man då tycka att det skulle skapa ett nytt 1700-tal med öppenhet?

Att tiga och låta skvallret råda skapade det som hände Axel von Fersen då på den tiden. Ingen ställde sig upp och berättade i klarspråk vad som hade hänt på 1700-talet. Att prinsen som var tronföljare inte var mördad av von Fersen. Det trodde pöbeln då, som tog lagen i egna händer. Om vi hade haft lite bättre medier nu så hade vi sluppit den situation som vi står inför i dag med överfallsvåldtäkter på gatan och mer och mer brottslighet i samhället. Det hela handlar om att journalistkåren alltid har varit ett "skrå" som har varit tvungna att hålla tyst för att inte själva råka illa ut. Både offer och förövare har vetat om detta. Och medierna går i överhetens ledband. För att själva få belöningar.

När jag började på DN hade jag gått runt på massor med företag innan utbildningen till journalist på 70-talet och blev förskräckt över den chefsanda som stundtals fanns på tidningen. Det var helt okej att cheferna satte sig på personalen. En gammaldags anda rådde beroende på chefsperson. Något sådant hade jag inte upplevt i mitt tidigare arbetsliv som sekreterare på olika företag i Stockholm. Där fanns en ny tid för att vi 40-talister hade blivit vuxna och var efterlängtade som arbetskraft. Det som nu har inträffat närmare 50 år senare är att det äntligen har rörts om ännu en gång i grytan och talats lite klarspråk. 

Ett litet hål har öppnats i tigandets systematik och nu ska det snabbt stängas igen enligt Pressombudsmannen Ola Sigvardsson på DN Debatt. Det går inte för sig att göra som gemene man och publicera namn hit och dit. Även om alla redan vet vem det är. Där finns efterdyningarna av århundraden av förtryck av folket och tigandet som har gjort att skvallret har fått råda fritt. Internet har öppnat slussarna för all denna sörja som har ansamlats hos gemene man. Mycket som skrivs och skvallras om är helt uppåt väggarna, men det finns också viktiga ting som förtigs fortfarande i nådens år 2017. Det behöver rivas här "för att få luft och ljus", som August Strindberg skrev en gång om det nya samhällets intåg för mer än hundra år sedan. Mediernas uppgift borde vara att räta upp skvallret och ge fakta. Inte köra med propaganda som nu ofta sker.

Är tystnad av godo i alla sammanhang
Eller behöver vi en ny öppenhet?
Internet har gjort att det inte
går att censurera längre.
Medierna måste dock
göra så i Sverige.
Faksimil från Google. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar