Hans vän Jan Watteus filmade när Lars Vilks på Konstakademien åkte i konstverket Ride 1:6, som simulerar en krasch. Det är en varning från makterna kan man säga. Eller inte. Det beror på vår egen världsuppfattning. Det är det som C G Jung kallade synkronicitet, att något sammanfaller i tid, som inte har något orsakssamband, men ett annat samband.
Jan Watteus tycker förstås att det var kusligt så här i efterhand. Med tanke på vad som hände. Men så där är livet när man lever på. Lars Vilks tyckte att det skulle vara bra om han åkte och så kunde ju Jan Watteus filma. Jo det blev en bra film särskilt då med tanke på vad livet hade i åtanke för Lars Vilks. Länge hade detta varit på gång om det nu var så att poliserna ständigt åkte fortare än fartgränserna. Så har hans särbo beskrivit det.
Man kan väl säga att detta var en bra död för honom. Istället för att skjutas ihjäl av extremister eller bombas. Om det nu var en olycka. Han blev 75 år och det är en beaktansvärd ålder. Med tanke på de dödshot han var utsatt för. Det blev nu som med andra berömdheter, som har lämnat med en krasch att han kommer att finnas i allas vårt medvetande långt efter sin död. Kan tänka att han sitter och begrundar detta i sin himmel. För allt blev på så vis ett konstverk. Precis som han menade att det skulle vara. Han levde sitt konstverk.
Här kan ni se filmen från Konstakademien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar