Den homoerotiska kärleken

Denna kärlek som inte tar sig uttryck i rent sexuella bedrifter, utan älskar män ändå är vanligt förekommande i Mellanöstern beroende på att det är så olika förutsättningar för män och kvinnor. Män anses ju inte kunna hålla sina sexuella drifter i styr utan måste hållas åtskilda från kvinnor för att lämna dem i fred. Detta genomsyrar hållningen från det religiösa patriarkatet. Kvinnor är verkligen det andra könet och så långt ifrån det första som möjligt. Så något utlopp behöver denna kärlek ändå få och ett exempel på detta kan Modiris bok om relationen till Björn Lindeblad vara.  

Denna bok är tillkommen sedan vännen Björn Lindeblad tog livet av sig. Och Modiris bok beskrivs av en recensent i Expressen som en riktig egotripp. Björn Lindeblads fru och bror har också bett att boken inte skulle ges ut. Men den kom ändå för någon månad sedan, inte ens ett år efter att Björn Lindeblad dog. 

Uppenbarligen så har Modiri ingen annan syn på sig själv än jagets storvulna uppblåsthet. Han beskriver en riktig "bromance", men det är hans syn förstås på relationen för Björn Lindeblad kan ju inte invända. Och alla ord som författaren lägger i Björn Lindeblads mun om författaren själv blir till floskler istället för att tillföra något om Björn Lindeblads liv som andlig person. Det är ett moraliskt dilemma som förlaget Mondial har givit sig in på. Ska man ge ut en bok om en död person, där författaren uppenbarligen inte kan ta steget från sig själv utan allt handlar om honom själv till och med döden för hans vän?

Familjen har tagit avstånd från utgivningen på facebook. Men det har inte gått att stoppa denna utgivning. När det gäller den själsliga utvecklingen av Modiri kan man säga att han har inte kommit så långt i sitt liv. Han hängde sig på Björn Lindeblad och de blev nära vänner. Modiri är född i Iran och är präglad av detta fast han växte upp i Göteborg. Numera bor han i Malmö. Han har beskrivit första mötet med Björn Lindeblad så här efter en föreläsning när han stod i kön fram till Lindeblad: "När jag kom fram hoppade jag mer eller mindre på honom, kramade honom och sa: jag tycker vi två ska bli kompisar! Och så blev det."