Jag råkade se en märklig film när jag vaknade tidigt som vanligt och satte på TV:n. Det var filmen Love Again där Celine Dion var ganska mycket inblandad och den handlade om att gå vidare efter att någon hade dött. I det fallet var det fästmannen till den ena huvudrollen, som blev påkörd av en rattfyllerist och dog. Det kändes som ett budskap till mig eftersom det strax är nio år sedan min älskling dog. Och det har inte varit möjligt att att gå vidare för mig på det sättet och hitta någon ny förälskelse. Men så är jag ju 78 år också. Jag klarar mig bra ändå.
Jag är den duktiga storasystern, som alltid har tagit hand om alla. Även när jag var liten försökte jag ta hand om mina föräldrar, men det gick förstås inte, utan de skildes när jag var åtta år. Men min lillebror tog jag hand om för på den tiden fanns det inga daghem eller fritids efter skolan. Och så jobbade jag med barn genom att jag åkte till Frankrike som 18-åring och fick plats som au pair. Min mamma försökte jag ta hand om, men hon hittade en ny förälskelse när jag var i Frankrike. En man som skulle orsaka hennes död som 43-åring. Men det var kanske hennes utvalda öde. Vad vet jag.
Livet är ganska grymt, men jag är den obotliga optimisten, som alltid finner tillbaka till glädjen. Precis som jag har skrivit i min senaste bok Innan glädjen infinner sig. Men allas liv innehåller både mycken glädje samt mycken sorg. Ingen klarar sig undan detta. Det gäller att välja hur man förhåller sig till detta. Förmodligen hade jag bestämt redan innan jag kom hit vad jag hade som livsuppgift. Att klara ut hur det var med allas efterlämnade bråte, som de aldrig kunde lösa i sin livstid. Vilken övermaga uppgift! Det räcker absolut med att försöka lösa ens egna problem under en livstid.
Men så där har min inställning till det här livet alltid varit. Att försöka att rädda andra. En slags hjälteroll. Och jag drömmer alltid på nätterna nu helt tokiga drömmar, som inte har ett dugg med mitt liv att göra. Men det är väl ett slags kompensation för mitt vardagliga enkla liv.
Celine Dion har också förlorat sitt livs kärlek till cancer. Och nu har hon drabbats av en underlig sjukdom vid 55 års ålder. Hennes muskler blir stela så hon kan inte röra sig ordentligt och hon har därför blivit tvungen att ställa in turnéer. Hon skulle också ha kommit till Sverige i höstas, men det kunde hon inte. Ingår detta också i hennes öde? Vem vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar