Nu när jag om ett halvår fyller 80 år så känns det bra att ha klarat av mitt liv så här långt. Det är en evig kamp livet så känns det i backspegeln och inte är det lätt att veta hur man ska förhålla sig till allt. Det gäller att gå förbi död och andra svårigheter och ta nya tag, men nu till slut är det som om livet har öppnat sig och jag känner att det är bra. Mitt liv har dock hela tiden utspelat sig bortom andra världskriget.
Nya krig har uppstått under tiden, men det kommer aldrig att historiskt bli något annat för det kommer alltid att finnas maktgalningar. Det betyder inte att vi inte ska försöka göra något åt dem, för det är vår uppgift också för oss som kan se vad de gör. Personligen valde jag att ägna mig åt samma yrke som min pappa Ingvar Rudberg hade. Att bli journalist.
Men samtidigt har jag fått ta hand om mina barn mer än vad deras pappor gjorde. De båda papporna har kilat vidare eller tagit ned skylten, som man brukar säga. Så det är mig som alla de tre sönerna har kvar. Jag är glad att Europa inte har gått in i något storkrig. Ännu får man väl säga. För Putin är likadan som han alltid har varit och vill gärna tugga i sig både Ukraina och fler länder. Medan Trump inte har insett detta utan tagit till sig honom som en vän. Det är skillnaden mellan Amerika och Ryssland. USA är ett mycket mer optimistiskt land än det av gammal historisk sorg dränkta Ryssland.
Nu när Trump har insett att Putin har blivit helt galen, som han sade, så behöver något göras, men det kommer knappast vara Trump som är villig till detta. Han är alltför upptagen med att försöka göra "America great again". Politiken i USA är vitt skilt från den som finns och har funnits i Sverige. Vi är så inne i att alla ska betala så mycket skatt det går. Vi är underställda staten och så har det varit sedan Gustav Vasa.
Det har gynnat oss som blev kvar i landet när någon miljon emigrerade härifrån under 1800-1900-talet. Vi fick bättre villkor då. Och blev så intagna av bilden av oss själva som humanitär stormakt att vi tog emot alldeles för många migranter. Men också detta håller vi på att rätta till. Det går alltid att göra. Rättningar. Så min bild av framtiden är ganska ljus trots allt. Och personligen har jag det bra och har ordnat det för mina tre söner också.
Den här ljuvliga buketten fick jag till Mors dag. Tack så mycket sonen som gav mig den! Blir glad varje morgon när jag ser den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar