Jag var på väg att adoptera en pojke från Sydamerika då på 1970-talet för det föreslog den man jag då var gift med. Det var inne då så det kunde väl vara en bra idé. Men sedan framkom att han inte hade berättat för mig hur det stod till med honom. Han kunde inte få barn. Jag har svårt för lögner och undanhållanden. Så då tog jag ut skilsmässa istället för att ta hit ett adoptivbarn. Fast de hann ringa från Adoptionscentrum och berätta att det fanns ett barn till oss.
Han gick vidare och hittade en kvinna, som han kunde få att adoptera en pojke, som nu lever i Sverige strax utanför Stockholm. Men hon tog också ut skilsmässa så småningom. Han är död nu sedan ett drygt tiotal år. Han skötte inte om sig utan drack ganska häftigt genom sitt liv. Han hade brutit benet och så fick han en blodpropp, men sökte inte vård. Han hittades död i hemmet. Han blev 70 år.
Nu kräver utredaren av adoptioner att alla dessa barn ska få en ursäkt av svenska staten för att de togs från sin egen miljö och utsattes för vårt samhälle. Vinden har vänt och det är inte populärt längre att rädda barn från svårigheter i de samhällen där de är födda. Adoptioner ska stoppas, säger utredaren.
Själv gick jag också vidare och fick två biologiska barn med min bästa älskling som jag fick drygt 30 år tillsammans med innan han dog av cancer 2014. Min ex-man såg mera barn som varor som man kunde skaffa. Det var det som saknades i hans liv. Han behövde verkligen ett barn för att känna att det fanns en ordentlig mening med honom. Barn är en gåva, inte något som någon kan äga. Men han hann också skaffa ett biologiskt barn genom utvecklingen av konstgjord befruktning. Detta barn blev svårt skadat i en cykelolycka förra året, men blev omhändertaget av vår sjukvård och återhämtade sig. Så där kan ett axplock av händelser se ut i våra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar