UPPDATERAT
Jag tror inte det är sant, men nu är tydligen regeringen lika desperat som den var 2006 när den tvingade mig att bli förtidspensionär. För nu vill Pensionsmyndigheten ta ifrån mig mitt bidrag till hyran och låta mig leva på fattigpension. De har satt min hyra till noll kronor. Ingen människa har noll kronor i kostnader för att bo. Jag har naturligtvis protesterat mot detta, men det är så trist att bli förföljd av staten ända in i döden. Och det tar förstås en evig tid innan de utrett detta och under tiden får jag fattigpension. För det här tar aldrig slut om jag inte vinner en miljon på lotto eller får en stor summa pengar på annat sätt. Då jag kan slippa staten för evigt.
Pensionsmyndigheten aktar sig för att berätta hur deras beräkningar går till. De upplyser bara om en summa och sedan får man invända och protestera. Jag frågade mannen jag pratade med hur kostnaderna beräknas, men det visste han inte. Sade han. Bedrövligt. Ska inte tjänstemännen veta det och kunna upplysa allmänheten om detta?
Nu hotar de mig med att jag ska få betala tillbaka drygt 32 000 kronor och detta på en fattigpension om drygt 11 000 kronor. Gränsen för fattigpension ligger på 12 300 i Sverige. Ingenting har ändrats i mina förhållanden. Jag bor i samma hus, dit jag flyttade 1987. Men betalar nu hyra istället eftersom jag inte äger bostaden. Och det kommer jag att fortsätta att göra. Jag har gett bort huset. Det var det bästa jag kunde göra.
Jag trodde i min enfald att statens tjänstemän var skyldiga att upplysa allmänheten om vad de gör och inte bara rabbla siffror. Hur kan de bara påstå att någon har noll kronor i hyra och sedan är det upp till den enskilde medborgaren att bevisa att det inte stämmer? Skyldig utan bevis. Så kan Pensionsmyndigheten uppföra sig. Det är inte ett rättssamhälle som uppför sig så. Utan ett samhälle där allt ska tillhöra staten och medborgaren kan köras över.
26.6.2021
Tjänstemannen jag pratade med finns inte ens i Östersund där Pensionsmyndigheten ligger. Han bor i Karlstad och sitter väl hemma och ringer. Och arbetar säkert på beting och får belöningar för alla pensionärer han kan ta pengar ifrån. Lättast i den genren är naturligtvis vi svenska stackare som har bott och jobbat här i alla våra levnadsår. Jag är så trött på att bli förföljd av staten och tanken passerade genom huvudet: nä jag tar livet av mig så slipper jag Pensionsmyndigheten. Men jag samlade ihop mig och ska skicka ett intyg från mina hyresvärdar förutom det arga brev som jag redan har skickat.
29.6.2021
Nu fick jag äntligen veta hur det fungerar. När man äger ett hus är det ett schablonavdrag man får i bostadsbidrag, men nu hyr jag ju och då behöver Pensionsmyndigheten (eller som det nu blir Omprövningsnämnden som sitter Halmstad) ett hyreskontrakt. Så vi ska skicka in ett hyreskontrakt. Men jag måste betala tillbaka drygt 32 000 för att jag inte begrep att jag också skulle anmäla det jag ärvde efter min döde sambo. Jag antog väl att arvskatten var avskaffad, men inte på den summan då, enligt Pensionsnämnden.
Lagarna säger vissa saker och det måste man veta även som pensionär. Så nu ska jag betala 10 000 i månaden i hyra här till mina nya ägare. Det är ändå billig hyra för ett hus på Värmdö. Det gäller att vara byråkrat om man ska klara sig i livet. Men det var ju gubben jag var gift med på 70-talet och han lever inte nu. Hur man än vänder sig har man rumpan bak. Som folk säger. Fy fabian vad det här tar mycket kraft! Och allt för att det första byråkratgubben inte visste något. Han heter Daniel Bernspång. Okunnig tjänsteman.
30.6.2021
Nu ringde Pensionsmyndigheten upp mig för de var oroliga för mig för jag hade ju skrivit lite oroväckande till dem, sade damen. Jag svarade: så länge jag slipper prata med Pensionmyndigheten så mår jag bra, hej då! Tänk att ha behövt stå ut med dessa statliga myndigheter sedan 1993. Någon gång kan det ju vara nog! Nu har jag bett dem ompröva mitt hyresbidrag. Sköt då jobbet och låt bli att ringa mig!
Inget av ovanstående stämmer in på mig. Jag bor i samma hus där jag har bott i snart 34 år, men betalar hyra nu istället med samma summa som förut, vilket jag upplyste tjänstemannen om. Men han tog genast ifrån mig drygt 2 000 kronor i bidrag. Vilket samhälle vi har fått! Varför måste jag bevisa att jag inte är skyldig till det han påstår?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar