Ett bekymmer som uppstår i Rinkebyskolan är att eleverna är borta. Det skriver Expressens Anna Dahlberg i en ledare där hon annars berättar hur bra det går numera i Rinkeby. " Ett annat bekymmer är den höga frånvaron. Många åker till sina hemländer på sommaren eller jullovet och kan då vara borta flera veckor in på terminen. I vissa fall är elever bortresta i ett halvår eller flera år. Då blir det snudd på omöjligt att ta igen kunskapstappet. Även korttidsfrånvaron sticker ut; alltför många föräldrar sjukanmäler sitt barn när det är lite trött. Ett närbesläktat problem är den stora omsättningen av elever. Barn flyttar mellan länder, städer, stadsdelar och skolor - ibland på grund av att de saknar en fast bostad. Friskolorna i området försöker värva elever till och med inne på skolgårdarna, och kan locka med glädjebetyg."
Vilken otroligt underlig tillvaro! Det vore väl fint om också svenska familjer hade andra länder att åka till och inte brydde sig särskilt om skolan för sina barn. Men det görs inte. Ingen har råd att vara borta i månader eller halvår, flera år som är svensk i grunden. Hur kan de som har flytt till Sverige ha råd? Och hur ser dessa föräldar sina barns framtid? Uppenbarligen lever en del som ett slags nomader och flyttar dit där de tycker de ska bo, får bidrag och barnens skolgång är inte så noga.
Är det då underligt att yngre tonåringar som inte klarar av skolan dras in i kriminella gäng? En del träffar aldrig en "riktig" svensk förrän i skolan och kan inte svenska utan måste läsa detta som andraspråk fast de är födda här. Hur länge ska tjatet om invandringen behöva pågå? Varför skiljer Sverige ut sig så i statistiken över antalet mottagna "flyktingar" och över våldet med skjutvapen och annat våld?
Det går snabbt att köra ett land i botten, tar inte mer än något decennium. Vägen tillbaka är svår. Nu går det inte heller längre att utvisa afghaner till Afghanistan. Landet tar inte längre emot sina egna medborgare. Vi får dras med alla som har kommit hit och som vi i många fall inte ens vet vilka de är eller hur gamla de är.
Vi har ständigt kring 600 000 - 800 000 människor som lever på bidrag på heltid i Sverige. Antalet ökade med sex procent år 2020. Så det totala antalet blev då 790 242, vilket motsvarar 13,4 procent av befolkningen i arbetsför ålder. Hur länge har Sverige råd med detta? År 2014 var antalet bidragstagare 5,6 procent av befolkningen. En mycket rimligare siffra. Förra året var nästan 20 procent av befolkningen födda i ett annat land. År 2014 var den siffran 16 procent. År 2000 var siffran drygt 11 procent.
År 2025 beräknas Sverige passera 11 miljoner invånare. Övergången sker då från 10 till 11 miljoner på 9 år. Mellan 2015 till 2025 beräknas totalbefolkningen öka med nära 1,3 miljoner. Det är alldeles för snabbt för att någon välfärd ska kunna bevaras, särskilt som pandemin slog till också under 2020 och 2021. Den beräknas ha kostat närmare 400 miljarder under dessa båda år 20-21. Hela årsbudgeten för Sverige 2021 ligger på 1 173 miljarder kronor och inkomsterna uppgår till 1 106 miljarder kronor. Minus i kassan således.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar