UPPDATERAT
Det är något som naturligtvis inte stämmer med Rickard Anderssons utveckling. Jag känner män i 35-årsåldern som har strulat en del i tonåren och senare. Men som fick tillräckligt hjälp både av familj och samhälle för att spåra in på ett positivt liv. Personligen så tror jag att den uppväxtmiljö Rickard Andersson hade inte var den bästa. Här där jag bor finns också en skytteklubb och många tonåringar gillar att prova på skjutning. Men Rickhard Andersson var uppenbarligen utsatt för alltför stor påverkan. Han var ett mellanbarn. Han har en storebror och en lillasyster.
Uppenbarligen gick hans ambitioner ut på att visa sig som en riktig karl. Och vara hemtam med skjutvapen. Han fick jägarexamen år 2011 och därmed också vapenlicens. Sättet att ge människor vapen i Sverige har varit ganska enkelt. Omkring en halv miljon är jägare och jag minns kvinnan på DN, som också var det och hur beundrad hon var av männen på redaktionen.
Det där är en urgammal uppskattning för tidigare behövdes dessa djur som föda på vintern inte minst. Jakt har varit nödvändigt för försörjningen helt enkelt. Jag minns också släktingar som olyckligtvis hade kört på ett rådjur och de tog hem kroppen och gjorde i ordning den till mat. Naturligtvis inte tillåtet numera. Nu ska polisen få veta vad som hänt. Samhället har tagit över där.
Rickard Anderssons föräldrar måste ha trott att samhället tog hand om sonen. Personligen har jag aldrig litat på samhället när det gäller sådant, men så är jag också född strax efter andra världskriget och hade en mamma som var uppvuxen hos föräldrar, som aldrig ägde något, men som ändå fick tio barn. De blev alla uppfostrade till ordentliga vuxna. De fick börja arbeta hemma och hjälpa till med det de kunde från tidig ålder. Men det här är hundra år sedan ungefär då staten och kommunen inte hade tagit över uppfostran av barnen.
Det stora frågetecknet här är Rickard Anderssons familj. Eftersom de tydligen har haft två vanliga barn jämsides med Rickard Andersson så måste de ha trott att han hade klarat sig nu när han var så gammal. Och han hade ju levt hemifrån sedan 20-årsåldern. I egen lägenhet sedan 2016. Pappans chock när Aftonbladet ringer och berättar vad som har hänt är förståelig. Det måste vara omöjligt säger han. Och trycker bort samtalet.
Uppvaknandet för familjen är en chock eftersom de trodde att nu skulle det gå bra för sonen. Tystnaden hos sonen gör att de inte tror att något är fel. De har släppt iväg honom och tror att samhället ska ta hand om honom. Eller att han är tillräckligt vuxen för att klara sig själv. Och de ser honom bara vid stora högtider. Eller på semester med dem. Rickard Andersson var berest. Han har varit både österut och västerut på jordklotet. Som Thailand och Jamaica.
Uppenbarligen har det varit en diskrepans där mellan familjen och samhället. För de har inte ställt krav på honom eller hjälpt honom tillräckligt. Varken familjen eller samhället. Jag känner mödrar som aldrig släpper taget om sina barn förrän de är säkra på att de kan klara sig. Men här hos Rickard Andersson har det funnits något medfött, oklart vad. Det talas om svår asperger eller autism.
Vi vet inte tillräckligt för att få svaren, men samhället borde absolut gå igenom hur detta har skötts. Varför fråntogs han sin försörjning? Varför kunde han inte få hjälp? Flera anställda i Örebro kommun är bland offren i skjutningen. Det säger en del. Personligen har jag varit arbetslös i mitt liv också. Hjälpen fanns knappast, men jag reagerade genom att börja gråta hos kommunen, när hon som jobbade där inte ville hjälpa mig. Då begrep hon att hon måste trots allt hjälpa mig och hämtade ett glas vatten plus stängde dörren.
Jag har beskrivit mina upplevelser i min första bok som kom 2006 Ett sekel av tystnad, men ingen brydde sig. Den låg inte i tiden. Men det är en dagbok mellan åren 2003-2005. Och när inte jag lyckades återvända till samhället, jag som tidigare var en av de uppburna. Hur skulle Rickard Andersson ha kunnat göra det? Särskilt när samhället är så förändrat mot hur det var tidigare.
11.2.2025
För övrigt har TV:as påstående att någon skriker "Ni ska bort från Europa" blivit islamistisk propaganda. Men det här är ingen sådan gärningsman. Också polisen säger att offren valdes ut slumpmässigt. De råkade vara på fel plats vid fel tillfälle, som det brukar heta. Och ingen skrek det som TV4 påstår. Det går inte att få till det så. Här skrev jag tidigare om detta.
Här finns bilder från Rickard Anderssons liv. Det ser ganska normalt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar