Sällan har en bilolycka upprört så många som den som hände i förrgår på Farstabron till Värmdö. Som jag har berättat var jag med och invigde bron 1985 när jag var barnledig. Då var den vad som behövdes, men tydligen har den krymp eller något sådant för nu kan den inte spärras av mellan filerna för då blir den för smal. Allt skylls på den tunga trafiken. Vad är då tung trafik? Jo det är lastbilar och bussar över 3,5 ton och de kör ju dagligen på alla smala vägar här på Värmdö. Det är tillåtet med fordonståg på upp till 30 meter. Den största tillåtna bredden är 3,5 meter.
När jag flyttade hit till Norra Värmdö var det 90 km i timmen på vägen 274, som går här. Numera är det 50 km i timmen och fartkameror finns uppsatta. Men inte alla håller farten utan bromsar först vid den kamera som finns. Det är flest rådjur som får sätta livet till. Kring 88 procent är olyckor där djur är inblandade här på Värmdö. Det finns fler bilar här per invånare än i andra kommuner. Man behöver ofta bil för att åka och handla i de olika centra som finns. På lördagar är det ingen idé att åka till Mölnvik och handla för då är det kö överallt.
Jag har varit här också som liten för mina föräldrar hade tomt och stuga på Ingarö. Jag har rötter i Gustavsberg sedan några generationer tillbaka. Men är själv uppvuxen i stan i Björkhagen. Det är inte svårt att hålla sig vid liv om någon följer de bestämmelser som finns. Men dagens bilar kan få människor att inbilla sig att de är så säkra att det går att köra busfort. Kring 150 km i timmen istället för lagstadgade 80 km i timmen över Farstabron.
Två barn har blivit faderlösa. Ett fött 2018 och ett annat fött 2021. Men de har kvar sin farmor på Värmdö. Och sin mamma också. Det är lätt att dö, men svårare att leva och pappan lär ha varit jägarsoldat i Arvidsjaur. Inte en helt trevlig man heller enligt utsago. Men ingen förtjänar att dö så som han gjorde. Och naturligtvis inte heller busschauffören. Vila i frid bägge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar