I vår släkt har vi ärvt ungefär en halv miljon kronor var efter våra äldre släktingar. Det togs tacksamt emot för då kunde vi kosta på oss lite mer angående boenden. Och eftersom jag har bott i närmare 40 år på samma ställe så blev mitt hus värt en del. Jag bestämde mig för att hjälpa nästa generation genom att ge bort mitt hus till mina arvingar. Det är inte så vanligt har jag förstått. För likt vår nuvarande kung så vill ingen vara ur spel medan den lever utan bara när döden infinner sig.
Dock har jag tyckt att det går bra att minska ned mitt eget boende till en liten stuga och ge bort mitt överflöd. Jag gav således bort det stora huset till mina barn och hjälpte därmed barn och barnbarn att få det bättre. Det tyckte jag var rimligt och detta gjordes för fyra år sedan. För mig blev det för betungande att bekosta ett stort hus som ensam kvar i livet. Det var bättre att låta barnen ta över.
Det här diskuteras inte allmänt för det är som vanligt att människors ekonomiska omständigheter ska inte omtalas. Det är en ekonomisk makt som människor vill ha när de har slitit och sparat genom livet för att till sist få lite över och husen är nu värda miljoner. Medan de kanske köptes för några hundratusen.
Här körs ännu en gång "köttberget" om min generation. Den som inte längre är så stor att den ens förtjänar detta öknamn. Men nu är det barnen som kommer att bli miljonärer för att föräldrarna har slitit och jobbat. Det är också fult. I dag är 40-talisterna den näst minsta generationen, men det går fortfarande att hacka på oss. För när alla i denna generation dör blir barnen miljonärer. Detta för att föräldrarna ha offrat mycket för att köpa ett hus.
Det är de unga som är den största generationen i dag - födda efter 2010 - och frågan är om de också kommer att få öknamn så småningom för de kommer att kosta så mycket som pensionärer. Allra värst var inte Pär Nuder utan Magdalena Andersson som fortsatte att trakassera oss 40-talister ända tills generationen från 60-talet tog över i storlek. Den som Pär Nuder tillhörde och också Magdalena Andersson gör det.
Gissa om min generation är trött på öknamn. Jag hade 3 000 i lön på 70-talet och det var en bra lön då. Det räckte gott och väl till hyra i den bostad med två rum och kök, som jag hade ärvt för min mamma dog hemma medan jag bodde kvar där också. Det är mycket obegripligt för dagens unga generation hur mycket det fanns fattigdom då på 50-talet när jag växte upp. Och att också på 70-talet var bostäder omoderna i Stockholms innerstad. Jag har varit med och rustat upp ett hus på Odengatan 48. Där fanns bara kallvatten och en liten toalett. En del andra kompisar bodde med en gemensam toalett ute i trapphuset.
Numera har mina barnbarn som är födda efter 2010 fått det bra med utrymme och moderniteter, som vi 40-talister inte ens kunde drömma om för våra föräldrar hade haft det ännu värre som barn. Så det var modernt och fint med en tvårummare i förort med varmvatten och badrum på 50-talet. Lyxigt rent av. I jämförelse med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar