Det är alldeles förfärligt vad det klagas överallt av de nya invånarna i Sverige. Senast var det Yasmine Abdullahi som inte har någon sommarstuga att åka till på midsommar i Stockholms skärgård eller Västkusten. Och inte blir hon inbjuden heller! Hon tror att alla har detta att tillgå: sommarstugan. Men inte de stackars invandrarna. Hon själv är uppvuxen i en förort söder om Stockholm och hennes klasskamrater brukade åka hem till Kurdistan eller kanske till Peru, men ingen var på ett sommarställe i Sverige.
Jodå jag är också uppvuxen i söderförort i Stockholm och min mamma och pappa skaffade sig ett sommarställe på Ingarö när jag var liten. En tomt som tog massor med år att betala av. Fast den bara kostade 5 500 kronor på den tiden då på 50-talet. Men min mamma var så glad åt denna tomt för ingen i hennes släkt hade ägt något alls tidigare. Torpet där hon var uppvuxen ägde de inte utan hyrde av godsägaren. Och vi bodde annars i en hyreslägenhet med två rum och kök. Där är jag uppvuxen.
Och aldrig har jag tänkt att jag ska åka till Kurdistan eller Peru, för det har jag inte råd med. Har inte haft det heller. Men jag blir alltid så förvånad över alla invandrare som kan åka till hemlandet de har flytt ifrån. Att det är Arbetaren, denna vänstertidning, som släpper fram Yasmine Abdullahis klagomål är att ha glömt bort vilka denna tidning säger sig företräda. Inte är det sådana som har slitit hela livet i det här landet och kanske ärvt en tomt eller ett torp från släktingar. Utan det är dessa som kan åka till hemlandet när de vill och som har två medborgarskap. Den nya överklassen.
Det här är den sommarstuga vi hade när jag var liten och när min äldste son föddes. Den som mina föräldrar slet ihop på 50-talet. En gammal stocktimrad smedja de köpte utan golv och inredning. Inte mycket att vara avundsjuk på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar