Taylor Swift raspar i mina öron

Jag har försökt att lyssna på Taylor Swift, men hon berör mig inte. Det är något fel på hennes röst. Den låter inte som den ska. Den raspar. Förmodligen har jag inget musiköra, men jag har gillat musik i hela mitt liv, men nu slog det slint. Jag har till och med skrivit om musik plus alla andra ämnen som fanns då i kulturen på DN. 

Jag begriper mig tydligen inte på ungdomen längre, men det är väl som det ska. En så kallad generationsklyfta. Taylor Swift är född i december precis som jag är och jag brukar gilla sådana människor. Men jag tycker hon enbart låter deprimerad. Det är väl den nya generationens depression kanske. Världen håller ju på att gå under både på det privata och globala planet.

Eftersom jag är född efter andra världskriget så fick jag med mig optimismen i vaggan, för det jag minns av min tidiga barndom är en ljushet, som kom från omgivningen. För naturligtvis så var mina äldre släktingar glada när de hade överlevt också detta andra världskrig. En del av dem var födda på 1800-talet och hade trott att 1900-talet skulle få slut på alla krig. Men så blev det som bekant inte. 

Så blev det ju inte som vi vet sedan länge. Krigen tar aldrig slut och numera vet vi också att en av tre får cancer och massmedia plus politiker försöker skrämma livet ur oss med jordens snara undergång i hetta och då dör vi också förstås. Helvetet har uppstått här på jorden istället för att finnas efter döden för en del. Kyrkans gamla skrämselpropaganda har förverkligats här och nu. 

Det är så skönt att vara så gammal som jag är och ha levt större delen av mitt liv. Har ju redan gett bort mitt arv till mina efterkommande så de får njuta av det medan jag lever. Människor har dock inte utvecklats alls sedan urminnes tider. Så känns det på mina gamla dar. Och vi har importerat problemen från andra länder också. Det är människor som ofta tycker att de ska få allt genast. 

Dock tror jag att det är som vanligt att livet måste innehålla elände också för att vi ska begripa allvaret och gåvan som vårt liv är här. Men vi måste på pumpen ett antal gånger, precis som jag gjorde när jag trodde att mitt liv var säkrat till döddagar, för jag levde ju med en mycket yngre man. Och han skulle absolut överleva mig. Tji fick jag för han dog i cancer som 57-åring. Medan jag lever fortfarande nu inne på mitt 79:e år. Jag skrev om detta i min senaste bok. Där har ni något som säkerligen passar er att bita i kära generation av fans till Taylor Swift. 

Min fjärde bok, som jag aldrig trodde jag skulle skriva, men det gjorde jag. Här hittar ni den.