onsdag 21 juni 2017

Ekarna dör

Ekarna i vår närhet håller på att dö. Det är inte något nytt fenomen för jag skrev om det i min första bok Ett Sekel av Tystnad. Det är för mer än ett decennium sedan. De ser helt okej ut när de slår ut med ljusgrön bladgrönska, men nu är de redan hårt angripna. När vi flyttade hit för 30 år sedan kunde vi inte se igenom den största eken, som har stått där i mer än 200 år och är flera meter i omkrets. Men nu syns himlen. Jag skrev om det förut här år 2014. Då trodde jag det var ekmal i våra ekar och det är det förmodligen. Enligt myndigheterna är det inte något farligt. Men träden dör till slut. Faktiskt. Det står döda ekar där vi bor. Sorgligt! Dock planterar ekorrarna nya ekar genom att gräva ned ekollon. Men om den äldsta eken skulle dö kommer vi absolut att sörja den. 



Eken ovan är flera meter i omkrets och håller på att dö.
Angrips varje år värre och värre av ekmal.
Närbilden med vår katt Simba vid samma ek.
Han är dubbelt så stor som en vanlig katt.

Spaden är 110 cm lång.
Simba är 50 cm lång förutom svansen.   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar