Joakim Ruist vid Göteborgs universitet konstaterade att invandrare i genomsnitt kostar 74 000 per år. De tjänar aldrig in den kostnaden utan den har vi andra i vår välmening och vår omsorg om världens folk skänkt till dem, som har kunnat ta sig hit och njuta av vår välfärd. Aftonbladets Anders Lindberg påstår att Joakim Ruist räknar fel eftersom utan invandrare skulle Sverige sakna massor av folk i jobb. Nu är det inte deras fel att de tjänar så lite och betalar så lite i skatt. Deras arbete är ändå viktigt, menar han. Och detta är egentligen inte en ekonomisk fråga, utan en moralisk. Vi vill vara goda människor strunt i vad det kostar.
Där befinner sig motpolerna i debatten som sliter sönder Sverige nu inför valet om några månader. Och de tre största partierna är jämnstora och försöker överträffa varandra i både godhet och ekonomi. Sveriges modell har varit att ta det bästa från kommunismen och det bästa från kapitalismen och slå ihop detta till den blandekonomi vi nu har. Vi ska vara goda kristna och hjälpa de som har det fattigast i landet. Den modellen fungerade när Sverige var fattigt och på väg mot mer rikedom. Ända fram till 90-talet var detta okej, men då inträffade den första stora flyktingkrisen på Balkan i Europa. Då som nu fick de äldre skulden för att Sverige gick dåligt och 40-talister betraktades som "köttberg" av dåvarande finansminister Pär Nuder.
Alla äldre i Sverige fick betala i all framtid genom att pensionssystemet ändrades. De 258 miljarder som togs ur pensionsfonderna är fortfarande inte ersatta. De pengarna överfördes helt enkelt till statsbudgeten och så kan alltid riksdag och regering göra i framtiden också. Pensioner som har betalats med avgifter är uppskjuten lön, men en medborgare kan inte få tillgång till dessa pengar, för staten bestämmer hur mycket och när det ska ske. Och bromsen i pensionerna infördes. Plus att pensionärer fortfarande betalar mer skatt än löntagare. Staten ska fungera som en god pappa och mamma för yngre, men de äldre ska klara sig själva. Så är tanken.
Särskilt för nytillkomna ska staten vara det föräldrapar, som de ensamkommande har förlorat. Och ifall deras föräldrar hittas så ska svenska staten fungera som föräldrapar till dem också. Denna sammanblandning mellan vår kulturella tillhörighet till kristendomen och ekonomi har skapat den kris som grasserar nu i landet. Det är väl därför vi alla har fått broschyren om hur vi ska göra ifall det verkligen blir ännu värre för då måste vi klara oss själva. Helt och hållet. Vårt kollektiva föräldrapar i form av stat, kommun och landsting kan sluta fungera.
Men fortfarande är det de som skriker högst som kan påverka mest. Det har de 9 000 afghanerna bevisat som får stanna utan att ha juridisk rätt till det. Genom staten och regeringens påtagliga godhet mot just den befolkningen. Det går att göra undantag om pressen från vänsteraktivister är tillräckligt hög.
Hur ska det då gå med Sverige? Detta fantastiska land, som alltid har klarat sig så bra. Eller åtminstone de senaste 50 åren eller så. Vi kommer nog att hanka oss fram och alla kommer nog inte i framtiden prata arabiska, även om det är vårt andra språk före finskan nu. Men kulturkrocken är stor. Det upptäckte en vän till mig när han äntligen hade kommit fram i kön till förstaplatsen för en lägenhet. Då ifrågasatte tjänstemannen på bostadsförmedlingen i Stockholm hans rätt till detta. Det var något skumt, tyckte han, och begärde in fler och fler papper på att min vän verkligen hade arbete och tjänade pengar och inte hade några betalningsanmärkningar. Till slut ringde min väns chef upp denne tjänsteman på bostadsförmedlingen och ifrågasatte om han verkligen hade rätt utbildning för jobbet. Tjänstemannen hade ett arabiskt klingande namn. Sverige är förändrat för all framtid. Det visar sig i stort och smått.
7.6.2018
Som väntat röstades i dag igenom i riksdagen att de 9 000 afghanerna ska få en ny chans att stanna i Sverige. Förslaget går ut på att minderåriga ensamkommande som har kommit till Sverige före 24 november 2015 och sökt uppehållstillstånd, och som fått eller skulle fått ett utvisningsbeslut efter att de fyllt 18 år, ska kunna beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier på gymnasienivå. Därefter ska den ensamkommande kunna få ett permanent uppehållstillstånd, genom att etablera sig på arbetsmarknaden. Handläggningstiden fram till utvisningsbeslutet ska ha varit minst 15 månader. Den ensamkommande ska studera eller ha för avsikt att studera i gymnasieskolan eller motsvarande. Det här rör sig om mest män som inte har några asylskäl. Som har ljugit om sin ålder till stor del och som har slängt sina ID-bevis. Mycket rättsvidrigt!
 |
| Krisen är redan här. Det är väl därför vi alla får denna broschyr. Vi måste klara oss själva. Förutom de som skriker högst och gällast. Foto Ann Helena Rudberg |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar