I dag är det femtio år sedan Apollo 11 landade på månen. Jag minns det. Vi befann oss i Tyskland då i Braunschweig och människorna flockades framför skyltfönstren, som hade TV och svart-vit direktsändning från färden. Alla hade inte TV hemma. Jag var där på semester med min pojkvän och vår lille son, som var två år gammal då. “Tranquility base here, the Eagle has landed”. Dessa historiska ord hördes då och så förstås "That's one small step for man, one giant leap for mankind." Neil Armstrong uttalade detta som den första människan på månen.
Jag hörde aldrig detta i direktsändning, men det spelade ingen roll. Som 20plussare var jag inte så indragen i världens händelser, som jag har blivit senare. Allt rusade mer eller mindre förbi, men jag minns gatan, solen på eftermiddagen och det stora intresset från människorna för 50 år sedan i Braunschweig. Själva landningen ägde inte rum förrän på kvällen svensk tid, men intresset för hela färden var stort i världen. När man är ung är det så mycket som måste tas in och läras och att ha barn redan vid 21 års ålder gjorde att jag blev vuxen snabbt. Jag hade ingen yrkesutbildning då ännu - bara studentexamen och en examen i franska från Alliance Francaise - men började på sekreterarutbildning den hösten.
Nu ska vi snart landa på Mars är tanken samtidigt som den andre astronauten på månen då för 50 år sedan, Edwin "Buzz" Aldrin som är 89 år, kritiserar politiker i USA för att inte ha fortsatt utforskningen av rymden med samma intensitet som på 60-talet. Omkring 400 000 yrkesmänniskor stod bakom månlandningen och kostnaderna var förstås gigantiska. Det gällde att uppfylla president Kennedys löfte, som han gav i början av 60-talet innan han blev mördad i Dallas, Texas i slutet av 1963. Redan 2025 är det dock tänkt att en människa ska landa på Mars. Men personligen tycker jag att vi har nog med problem på jorden att ta hand om. Utforskningen om Mars kan vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar