Jo så var det hans tur att försvinna. Bara något halvår äldre än mig. Så folkkär så det finns knappt någon som kan ta hans plats. Det var väl hjärtat som inte pallade längre. Ibland blir hjärtat så stort att det tar slut och en sådan man var han. Jag gillar inte att skriva om kändisars död, fick nog av det på DN, för då skulle alla ringa runt och få människor att utgjuta sin sorg. Runan var redan skriven sedan länge. Men vila nu Lasse Berghagen och ha det så bra där på andra sidan. För den finns.
Jo Malin Berghagen skrev det här omgiven av all den kärlek som folket kunde ge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar