Jag tror att mycket med åldrande beror av gener. Min pappa blev 87 år gammal och skrev en artikel som publicerades efter hans död 2004. Den handlade om invasionen av Frankrike 1944, då det var 60 år sedan det hände. Det tyckte han var så viktigt att han ville skriva om detta innan han dog. Han stod ju själv inför den största övergången vi är med om, den mellan liv och död. Att befria Europa var hans största upplevelse i livet fast han hade spelat fotboll i Tyskland före kriget och kom hem med nazistvimplar då i ungdomen.
Det är klart att hålla igång hjärnan är ett sätt att leva ordentligt och länge. Ett annat är att äta rätt med grönsaker och andra nyttiga sätt och att inte äta för mycket. Men då kan man ju undra varför Mellanöstern alltid är på krigsstigen, som ju har mycket grönsaker i sina rätter. För de har också mycket litium i sina jordarter, vilket enligt forskningen gör att människor blir fredligare och slipper alzheimer. Men kanske får de i sig för mycket litium? Vem vet.
Att fortsätta att tänka gör också att hjärnan används på ett bra sätt, men vi behöver också bearbeta de trauman vi kan utsättas för annars blir vi aggressiva och inte så fredliga. Själv är jag kanske född fredlig. Vem vet. Och jag har sagts vara både bohem när jag var liten från en klasskamrat och också stoisk av en arbetskamrat som vuxen. Det stämmer väl bägge dessa klassificeringar tycker jag. Bohem gjorde väl att jag jobbade gärna med kultur som journalist och stoisk att jag inte tog till våld utan istället drog mig undan eller förblev lugn och insåg när jag inte kunde ändra saker och ting.
Motion är också bra, men att gå 7 000 steg per dag som äldre är inte bra. Jag får ont överallt om jag går för mycket. Men lite promenader gör gott och det är lättare att tänka då också. Sedan så finns det naturligtvis inte ett recept för alla människor. Var och en får själv se till att den lever så länge den har lust. Många av oss är ju ganska självdestruktiva och jag har sett rätt många av mina tidigare arbetskamrater dö, för journalist är ett hårt yrke. En del åkte också in och ut på psyket eller begick självmord.
Är det då det bästa att leva längst i världen? Vi tycker ju alltid att det är världsrekord som gäller även för åldern. Så tycker inte jag och jag är inte alls säker på att jag vill leva så länge som mina äldsta släktingar, som dog i 96-årsåldern. Men jag tänker leva bra och så länge jag kan enligt mina förutsättningar. Jo jag glömde en sak. Det gäller att känna sig älskad och det har jag gjort. Och att älska sig själv är viktigt också. Inte att vara högfärdig och tro att man är bäst, utan att tycka om sig själv och stå pall för vad som händer.
Här är en del av släkten samlad år 1996 på midsommaren i vår trädgård. De båda barnen längst fram är mina yngsta söner. Märkligt nog står de som är döda nu bredvid varandra. Det är Tore, vår andrapappa längst till höger som blev 89 år, pappa Ingvar som blev 87 år, Olle, pappa till barnen, som blev 57 år och Gunilla, mamma till ett par av de nästan vuxna till vänster, som blev 49 år. Cancer tog de yngsta som dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar