Det har blivit så pinsamt uppenbart att det är en stor skillnad mellan de som har tagit åt sig från en kristen kulturell miljö till dem som inte har gjort det. Då menar jag också att alla som är uppfostrade i denna miljö i Sverige inte har begripit vad det innebär. Det finns tjuvar och banditer även i den ursprungliga svenska befolkningen. Men ännu värre är det med utifrån kommande tyvärr. Det finns en avundsjuka och ibland ett hat mot oss som folk för att vi har det bättre än andra. Men detta har vi åstadkommit trots den geografiska icke särskilt vänliga natur och position vi har i Sverige.
Många tog sig härifrån när det var svält i Sverige senast på 1860-talet. När skördarna slog fel och frosten tog det som skulle ha blivit mat. Omkring 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna lämnade Sverige fram till 1930. Det var sammanlagt 1,4 miljoner människor. Alla fostrade in i kristen kultur och härdade i det svåra klimatet i Sverige.
Mina förfäder flyttade inte utan fortsatte att slita och slava åt överheten i landet. Min mormors mormor bodde i ett litet torp utanför Stora Sundby slott. Men de tyckte inte att det var fel. Min mormors mor föddes i Gustavsberg på Värmdö där brukspatron härskade. Och min mormor föddes i Snickartorp på Hässelbyholms slotts ägor. Min mormor ägde aldrig något utan bodde i sitt vuxna liv på ett torp tillhörande Lindö herrgård där släkten Ral bodde och fortfarande bor.
Så där har det sett ut för många i Sverige och det var först med min mamma och hennes generation, som alla fick det bättre i Sverige. Mycket tack vare att vi höll oss utanför andra världskriget. När min mamma dog var hon kaféägare och de flesta av mina nära släktingar har egna firmor. Det har tagit oss hundratals år att uppnå det vi numera har. Min mamma kunde köpa en tomt på Ingarö i skärgården och hon var så glad när den var betald. Den kostade 5 500 på den tiden. En kostnad som har ökat till 5-6 miljoner i dessa dagar. Jag har gett bort dessa förvärvade miljoner till mina barn så att de har det bra nu i tidigare ålder än vad jag själv hade.
Att de utifrån kommande inte har haft det bra, så bra som vi infödda, beror av krig och osämja mellan folken. De flesta har flytt svåra förhållanden som Fadi som flydde från Syrien till Sverige och har haft ett svenskt namn här i tio år och haft det bra genom allt som vi har gett till dessa flyktingar från krig och förtryck. Dessa krig i världen kommer aldrig att ta slut så länge det finns diktatorer av både religiöst och världsligt slag. Det här är ett stadium i mänsklighetens historia som måste gås förbi om vi någonsin ska få en bra utveckling på denna planet.
Här är jag den dag jag konfirmerades i Björkhagen i Markuskyrkan 1960. Min mamma Harriet står till vänster om mig. Min bror Thomas till höger. Faster Ina (farfars syster) bredvid min bror och längst bort min morbror Josef. Hans fru står bakom och ville tydligen inte vara med på bild. Det här var tradition och vi följde denna. Men jag begrep inte riktigt vad det betydde då. Det gör jag bättre numera. Eller också har jag fel och det är min lillebrors konfirmation ett par år senare. Därför står han med knäppta händer. Jo så är det nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar