Jo det blev som vanligt marknadskrafterna som ordnade sex Oscars till denna märkliga film Everything everywhere all at once. Jag har den där filmen på min TV, men orkade inte se hela. Den var för rörig för mig. Förmodligen orkade jag inte engagera mig i något som ännu en gång handlade om att rädda världen genom att utforska liv den kvinnliga huvudpersonen hade kunnat leva, och med kvinnor som hjältar.
Annars är jag för att utforska livet innan man går hädan och tänka sig olika scenarior för att till sist komma fram till att visst jag kunde gjort annorlunda, men nu är det som det är och jag gjorde så gott det gick under de förutsättningar som fanns i verkligheten. Så det där med att rädda världen är bara storhetsvansinne om ni frågar mig. Ingen har så stor makt här att den kan det. Inte ens som president eller kung.
Filosofen Hegel pratade om världsanden som fick människor att inse att nu hade det gått för långt åt ett håll och att förnuftet måste styra upp hela utvecklingen. Världsanden hade enligt Hegel makten över världen och var ett slags förnuft samt att människan kunde inte påverka historiens gång. Jo med tanke på hur det ser ut i världen så har väl världsanden tagit långvarig semester. Nu är vi verkligen tillbaka på 30-talet med banker som riskerar gå omkull i USA, galna idéer som ger klimathysteri och krig i Europa.
Jag ser det mer som att människor får en chans till i historien att göra något bättre än förra gången samma dumheter tog makten. Men det sitter hårt åt för människor utvecklas inte vidare utan det är de låga instinkterna, som gör att brott begås och alla vill bli rika, vilket de tror medför lycka. Ingen lyssnar på klokheten från de som faktiskt levde förra gången det var krig. Eller sådana som mig, som har hört historierna från förra världskriget av mina närmaste släktingar.
Nej det föds ständigt sådana människor som tror att våld och brott ska göra dem lyckliga. Och de korrigeras inte av sina närmaste släktingar utan de är glada och lyckliga över allt dyra prylar som barnen kommer hem med. I Sverige pågår detta särskilt utbrett eftersom vi har importerat kulturer, som absolut inte går ihop med vår egen inhemska. Det lönar sig inte för dem att arbeta för samhället försörjer dem. Särskilt när de har många barn. Dessa barn orkar de inte ta hand om och så återstår då livet på gatan.
Så har det samhälle som var tänkt ta hand om inhemska människor gått över till att dräneras på kraft av andra kulturer. Detta som är så självklart och gynnar det parti som fortfarande tycker synd om de stackare som kommer hit. Det räcker absolut till att få regeringsmakten nästa gång så att dessa utifrån kommande kan fortsätta sina liv på bidrag. Och barnen fortsätta begå brott och skjuta varandra.
Nu kom jag långt ifrån Oscar och hela marknadsköret. Det som behövs för att vinna så många utmärkelser. Så klart att Ruben Östlund inte hade en chans. Jag har undvikit hans film Triangle of Sadness, för den verkar inte så rolig. Bara något som återigen slår in öppna dörrar på en icke komplicerad nivå.
Jamie Lee Curtis fick en Oscar för bästa kvinnliga biroll i Everything everywhere all at once. Första gången hon belönades med denna utmärkelse. Förmodligen välförtjänt, men jag klarar inte en film som växlar bild var tiondels sekund ungefär. Så historien gick förlorad för mig.
