Här är en berättelse om att medvetandet inte skapas av hjärnan. Rektorn Charlotta Jeppsson var med om en nära-döden-upplevelse som tonåring och läkaren Hans Zingmark har forskat på dessa upplevelser. Medvetandet finns kvar även när kroppen är död. Så har de båda kommit fram till genom egen upplevelse och genom forskning.
Det finns en materialistisk åskådning som säger att det finns ingenting utanför kroppen och det materiella. När vi dör är det slut helt enkelt. Men människor som har varit nära döden har upplevt något annat. Medvetandet finns kvar. Numera finns det många böcker om detta eftersom den första boken om nära-döden-upplevelser kom redan 1975. Det var Raymond Moody som skrev I dödens gränsland. Han blev själv förvånad över att den boken gick ut i stor upplaga.
Så småningom visade det sig att många människor hade haft sådana upplevelser. Men de var inte så kända eftersom de inte vågade berätta om sina upplevelser när de hade varit nära döden. För dem var det som hade hänt dem del av en djup och rätt helig upplevelse och de ville inte bli förlöjligade när de berättade. Det har blivit miljontals människor som nu har haft sådana upplevelser. Omkring 10-20 procent av alla som har blivit återupplivade efter hjärtstopp.
Medvetandet är inte beroende av det fysiska utan är en annan entitet, dvs något självständigt som inte är beroende av det vi kallar biologiskt liv. Dock är livet på jorden viktigt och det är väsentligt att vi lever vårt liv här. Godhet och kärlek är bestående. Det enda vi kan ta med oss härifrån är kunskap och kärlek. Därför är det bra att lära sig så mycket som möjligt och att vara god och kärleksfull.
Guldklimpar så beskrivs människor som har haft en nära-döden-upplevelse. Här är Charlotta Jeppsson och Hans Zingmark, som samtalar om detta fenomen.
