Skolan likadan nu som då

Det tjatas så mycket om skolan, men den är likadan genom årtiondena. Det är ingen skillnad på den egentligen. Själv har jag gått i skolan på 50-60-talet och haft barn som har gått där på 70-80-90 och 00-talen. Det jag har upplevt är att barnen själva ska vara intresserade av de kunskaper som där förmedlas. Jag var det som liten medan jag hade en bror som inte var det. Lärarna betyder mindre.

Jag har av intresse kring 15 års utbildning på alla nivåer (enhetsskola, realskola, gymnasium och högskola) och utbildar mig varje dag fortfarande. På egen hand. Omkring tio procent av befolkningen tog studenten när jag gjorde det 1964. Mina barn har gått ut gymnasiet för det skulle man när de växte upp, men så väldigt intresserade var de inte. Dock intelligenta så de fick bra betyg och alla har nu jobb. De är dessutom egna företagare allihop. Det går bra för dem.

Detta beror naturligtvis på att vi har bott i det här landet ganska länge och att vi är en stabil familj. Vår anfader Eric Ericsson i Ruda föddes som torparpojke och blev en av bygdens rikaste män. Han levde på 1700-1800-talen. Han är min farfars farfars far. Det går aldrig att tvinga människor att bli driftiga och intelligenta, att ta till sig det som lärare talar om. Istället hänger det på eleven själv och för föräldrarna att se vad den är intresserad av. Mina barn tröttnade en smula i tonåren, men de tog sig igenom skolan. Vad skulle det bli av dem? 

Jo som sagt det går alldeles utmärkt för dem. Också den yngste som är 25 år har egen firma. Tack vare hans föräldrar och andra förfäder, som har stöttat honom på alla sätt. En trygg uppväxt i samma familj och i en välordnad bygd har hjälpt till att göra honom till en utmärkt ung vuxen. Så enkla saker, men så svåra att uppnå i en tid då det ses som självklart att flytta familjer och barn över halva jordklotet till helt andra förhållanden än de föddes till. Människor tål inte så bra att ryckas upp med rötterna. Vi är som träd på så vis, men våra rötter är osynliga.