Massutmaning av Tino Sanandaji

Denna bok Massutmaning, som finansierats genom att människor skänkt pengar för att göra det möjligt med utgivning, är egentligen inte alls kontroversiell. Men det har blivit tabu att nämna flyktingar eller prata om dem. För det går inte längre i ett land som Sverige som är kluvet mellan att vara kristligt mottagande och bortse från de ekonomiska konsekvenserna och att som regeringen gjorde i slutet på 2015 stänga landets gränser, för vi gick då på knäna och kommunerna klarade inte av sina åtaganden. Så är det fortfarande men många människor lever i förnekande av hur det ser ut. 

På Berns i går i Stockholm framträdde ekonomen Tino Sanandaji och berättade om sin bok. Publiken bestod till en del av ledarskribenter, statsvetare och ekonomer och de nickade instämmande mot graferna och tabeller på storbildsskärmen, berättar Ann Heberlein. Vi har under min livstid gått från ett kulturellt homogent land med en kristen uppfostrad befolkning i statens vård till ett land där 17 procent är invandrare och det finns stora klyftor i befolkningen. Sanandaji inledde och sedan fanns där en panel som diskuterade vad som sagts. Den bestod av fyra nationalekonomer, som var rörande överens om att i deras värld så var detta som hade framförts alldeles okontroversiellt. Så såg samhället ut.

Detta att invandring är nödvändig för befolkningen och välfärden är helt enkelt en offentlig lögn. En annan lögn är att våra pensionspengar inte räcker ifall vi inte får hit invandrare. Och att våra invandrare är högutbildade. Likaledes en lögn. Sverige har blivit ett kluvet land där barnfattigdomen, arbetslösheten och kriminaliteten är utbredd bland invandare. Där 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund, där det dödliga våldet skördar människor hela tiden, ungefär varannan dag i Sverige. 

Enligt Sanandaji är integrationen ett stort misslyckande. Otrygghet, kriminalitet, missbruk av droger och pyskisk ohälsa växer i samhället när det finns stora klyftor. I Sverige har vi nu det ungefär likadant som för hundra år sedan med invandrare utslängda i små baracker (läs modulhus) som jag har skrivit om tidigare. Men ingen tar in detta. Det är som det ska vara. De får börja där precis som underklassen alltid har gjort. Vi ska ha ett pyramidsamhälle där överklassen klättrar ovanpå de andra.

De utrikes födda är 54 procent av alla arbetslösa fast de bara är 17 procent av befolkningen. De som är födda utom Europa har helt enkelt inte den utbildning som behövs för att ingå i ett svenskt samhälle, som under de senaste hundra åren har utvecklats till att omfatta allt mer utbildning och en infödd befolkning, som lever i ett postindustriellt samhälle. För att ingå i samhället är det första man måste göra att lära sig språket. Så självklart.

Tino Sanandaji har förslag i sin bok på vad som behöver göras: Han vill ta bort bidrag och ersätta dessa med jobb i välfärden, han vill ha sänkt skatt för låginkomsttagare och fler enklare jobb. Svenska för invandrare ska vara obligatoriskt och vuxenutbildning legio. Miljonprogrammen behöver upprustas och studietakten i grundskolan bli högre. Vi behöver också, menar han, ett socialt kontrakt där invandrare bjuds in i gemenskapen och där samma krav ställs på både nya och gamla svenskar.

Förslagen är nog bra, men kräver att svenskarna överger sin syn på sig själva som världens rättesnöre och andra folk några som ska lyftas till vår egen nivå. Kosta vad det kosta vill. Sverige har åtminstone så länge jag har levt missionerat för andra om hur världen ska bli bättre, men det fungerar inte särskilt bra. Men vi klappar oss på axeln fortfarande för att Sydafrika och andra länder har blivit av med sina diktaturer. Vårt lilla land är världens föredöme bara de andra länderna kunde inse detta. Sådan är fortfarande synen fast den nu krackelerar. Denna kulturella inställning höll så länge vi inte importerade de stora mängder invandrare som vi nu har gjort. Och klyftorna i befolkningen växte. Tyvärr kommer vi att få betala för detta under många år framåt. 

Här kan ni se vad Tino Sanandaji själv skriver på sin blogg om boken. 
Här är Svenskans recension av Massutmaning. 
Här är en bra recension av Widar Andersson socialdemokrat.