Vänligen Lars Lerin

Lars Lerin småbarnspappa vid 62 års ålder, gift med brasilianaren Manoel. Konstnär och författare. Den värld där jag känner igen mig mest, där jag har arbetat, en skyddad värld, där allt är möjligt och genom Lerins ödmjuka kynne så blir mötet också med Björn Ranelid en kärlekshistoria. TV:s programserie Vänligen Lars Lerin vill visa en annan bild av Sverige än den vanliga med våld och elände. Och det finns i det annars utsatta Skåne där Kivik med äppelträden får bli sinnebild och symbol, för där bor Björn Ranelid med sin hustru Margareta. På sommaren. 

Här får vi ta del av den ljuvliga, stilla, varma sommaren och Lars Lerin säger att han alltid sökt sig till det udda, utkanten av tillvaron. Men där finns också ett skydd. Det är heller inte meningen att klä av Björn Ranelid, inte fortsätta på den bild som har skapats av honom av massmedier. Och genom kändisskapet. Det är så olika i Sverige, konstaterar Lerin, landskapen således och alla åker långt bort i världen, men Sverige har så mycket att erbjuda. Och upptäcka.

Björn Ranelid säger att det är 38 centimeter mellan hjärta och hjärna och berättar om när han spräckte skallen som femåring och fick sin ständiga ljudbarriär i huvudet och den där läppen som växte. Han blev mobbad och det sitter i fortfarande för han har lidit av sitt utseende och aldrig sett sig som snygg utan tvärtom. Hustrun intygar att det tog kring 15 år för henne att begripa att han ser sig som ful. Att han uppfattar sig själv som en extremt ful person och aldrig vill se sig i spegeln. 

Manuset som ligger på skrivbordet handlar om utvikningsflickan Christina Lindberg och hennes svåra liv. Det är hans nästa bok. Hans hustru håller honom på jorden och hade han inte familjen, barn och barnbarn vet ingen hur det hade gått. Men när hans barn blev mobbade i skolan för att deras pappa var kändis var det svårt. Han ville sluta skriva då, men kärleken från hustrun och familjen räddade honom. Och de som var kontraproduktivt elaka vann inte. Björn Ranelid säger att allt sådant man går igenom gör en starkare. Jovisst är det så. Det vet vi alla som är utsatta för detta.

Men varför blir man författare är det ett bekräftelsebehov eller för din egen skull? Så frågar Lars Lerin och Ranelid säger att det är två kinder i samma ansikte. Men att man nog behöver vara modig och utmana sig också, samt att det är roligt att vara skicklig i sitt yrke. Dessutom behöver man vara trogen mot sig själv och inte omtyckt av alla. Det är de båda rörande överens om. 

Lars Lerin träffar Björn Ranelid i den ljuvliga sommaren
i Skåne. Så olika att mötet blir berikande.