Jag har ägnat morgonen åt att se den första delen av Leaving Neverland om Michael Jackson och pojkarna Wade Robson från Australien och James Safechuck från USA, som nu äntligen som vuxna kan berätta vad som hände dem när de var barn. Det är en mycket stark dokumentär, som borde ses av alla. För den berättar exakt hur en pedofil gör mot barn.
Personligen har jag aldrig gillat Michael Jackson, varken som människa eller musiker. Jag har inte tidigare funderat på riktigt varför, men efter att ha sett den första tvåtimmarsdelen av dokumentären om honom förstår jag varför. Den berättelsen om popstjärnan och vad han gjorde med pojkarna lämnar efter sig en absolut äckelkänsla. Något som en människa med sunda instinkter har kunnat känna rakt igenom den stjärnbeströdda glamour som han omgav sig med. Michael Jackson kunde få vad han ville och han skaffade sig också det.
Det är som att se en film av Steven Spielberg som att se ET, en utomjording, men någon som äter barn. Tyvärr är det verklighet. I Norge tänkte de först sluta spela hans musik i offentliga sammanhang, men insåg sedan att de måste skilja på musiken och hans person. Det var nog tur att Michael Jackson dog som han gjorde. Eller ett ingrepp från Gud. Han säger till en av pojkarna att Gud har fört dem samman, men den Gud finns inte som tycker att pedofiler ska få härja fritt.
Musiken är mycket sorgsen rakt igenom dokumentären och vi får veta i detalj hur det gick till när han förförde dessa båda pojkar. Det är skrämmande logiskt att det går att göra så med små barn, som vill bli omtyckta och få kärlek. Äntligen dog Michael Jackson den 25 juni 2009, en 50-åring som aldrig kunde låta bli småpojkar. Michael Jacksons familj har försökt att stoppa dokumentären, som nu visas över hela världen. Om det går att säga något positivt om Michael Jackson, så är det att när en världsstjärna framträder som den pedofil han var kanske det gör att föräldrar och mödrar eventuellt blir lite mindre naiva.
Här skrev jag att jag inte hade någon relation till Michael Jackson när han dog.
Denna del av dokumentären sänds på SVT1 klockan 22 den 12 mars.
11.3.2019
Som jag har berättat många gånger blev jag överfallen av en pedofil på väg hem från skolan i Björkhagen Stockholm när jag var 8 år. Han stoppade sina händer innanför min kläder och tafsade. Jag skrek och slet mig loss. Men jag vågade förstås inte berätta något för mamma, för det kändes så skamligt och hon hade nog med bekymmer. När jag var äldre blev jag överfallen av ett pojkgäng också på väg från skolan. Då skrek och grät jag och sade att jag minsann visste vilka de var. Gjorde jag förstås inte. Jag slog mig loss då också. Berättade aldrig något om det heller, satte mig och grät och gick sedan hem. Går naturligtvis inte att jämföra på samma dag med vad de här pojkarna blev utsatta för när hela vuxenvärlden var "starstruck", som en av de vuxna männen nu säger. Men detta ligger kvar och skaver fortfarande i själen hos mig.
Bilder ur dokumentären Leaving Neverland del 1. Faksimil från SVT. |
På grund av ditt inlägg har jag just sett båda avsnitten, fyra timmar. Det är så j-a äckligt. Stackars barn. Hela familjerna tog skada. Alla står där utan att få svar på sina frågor. Man kan bara konstatera att fanskapet drog iväg och lyckades klara sig undan ansvar. Det är för jäkligt.
SvaraRadera