Anna Sundberg slutade tänka under många år som jihadist

Anna Sundberg skrev år 2016 om sin 16 år långa tid som jihadist. Hon skrev en bok om vad som hände. Hon blev kändis då och intervjuades av svenska kyrkan och ärkebiskopen Anders Wejrud. Hon berättade att hon kände sig som ett löv i vinden i Lund och blev insugen i sekten när hon träffade sin första man. Han visade sig dock vara en skurk, men istället för att inse att hon befann sig i fel sammanhang letade hon rätt på en ny jihadist. 

Hon var så glad över enkelheten och det självklara i jihadismen. Den gav svar på allt. Och att hon alltid vände sig till Allah gjorde att hon trodde att denne ledde henne. Hon ville ha en identitet där allt föll på plats. Själv var hon osäker och behövde den gemenskapen med en färdig livsstil. Har hon då haft nytta av denna långa upplevelse? Hon har fått fyra barn och en viss ödmjukhet inför livsöden, säger hon. Hon var heller inte vaccinerad mot detta för hon fick för stort utrymme som barn. Inga strikta förhållningsorder.

Hon svalde patriarkatets förhållningssätt och var inte alls så modern som hon trodde. Hennes liv var för svårt i det moderna livet och allt var bara "blurrigt". Hon behövde ha strikta förhållningsorder. Hon har dock inte givit sina barn en trygg uppväxt och hon har inte uppfyllt sin föräldraplikt, inte skyddat dem eller gett dem en bra uppväxt. Över detta har hon dåligt samvete. 

Hon har ångrat många saker. Hon skulle önska att vi mer bekräftade barnen för vad de är och inte gör livet så lätt för dem. Ställer krav på dem. De ska inte ha ett lätt liv för det hjälper dem inte. Så vill hon ge oss andra förhållningsorder. Hon ville bli sedd för den hon var när hon var liten och ville ha mer krav. Så tycker hon i backspegeln. Man ska inte definiera Gud för trångt säger ärkebiskopen, utan Gud är livet. En flummig avslutning istället för att säga att vi behöver ha balans mellan våra olika delar. Fanatiker kan alltid argumentera intellektuellt för sin snedvridna känslomässiga grund. Och skylla allt på någon annan.

Här skrev jag tidigare om Anna Sundberg: att hon blev omvänd på två veckor till jihadismen. Då 2016 tyckte hon att alla skulle sluta prata om straff. "Hon blev strängt troende salafist och lämnade sedan sin man för han var ändå inte den rätte i sammanhanget. Han var inte tillräckligt renlärig. Sedan hittar hon Said Arif som är en riktig terrorist och som passar hennes egen stränghet. Um Anas är Anna Sundbergs namn som terrorist. När hon får höra att tvillingtornen i New York har träffats av två flygplan och fallit samman upplever hon en förtjusning över vad som har hänt. Att muslimer har lyckats slå till mot det rikaste landet på jorden, som har gjort dem så mycket ont. En vänsterinställning också i Sverige, som ser USA som roten till allt ont. Kanske är det symptomatiskt att Anna Sundberg numera är miljöpartist."

Hon var rätt lik de jihadister som nu finns i Syrien och som tycker att svenska regeringen ska ingripa för att rädda dem. De hade inte heller uppnått vad de ville i Sverige, utan har trott att de skulle få makten och härligheten hos IS istället. Anna Sundberg har levt på bidrag från Sverige för att klara sig. Hon har använt sig av Sverige när det passade. Hon var inte känslomässigt eller andligt sett särskilt utvecklad, utan såg sig själv som någon som inte skulle uppnå det hon ville i Sverige: ett tjusigt och bra betalt yrke. Hon skulle segla vidare själv på framgångens hav, för hon såg sig som elitist. Hon och de andra islamisterna gick före i världen. De var de bästa människorna. Det behövdes många smällar i hennes liv för att hon skulle begripa något mer. Och en räddningsinsats av svenska ambassaden i Damaskus, för att hon skulle få återvända till Sverige. Höggravida Anna Sundberg och hennes tre barn skickades hem till Sverige. Hennes yngsta barn är 16 år så detta var för länge sedan och betyder att hon fortsätter att vara jihadist långt in på 2000-talet i Sverige.

Hon menar att den första religiösa upplevelsen kanske var en haschpsykos för henne. Hon drabbades av en religiös uppenbarelse i stadsparken i Lund 1994. Hon mötte Allah. Hennes föräldrar fick in henne på St Lars mentalsjukhus några dagar, men hon släpptes ut därifrån. Hon fick en manual för livet genom tron. Hon var naiv, öppen och ville lära sig. Jag tycker hon verkar vara född med vissa egenskaper, som gör att hon accepterar att det är okej att stjäla från "orena". Hennes andre make stjäl lyxbilar. Och att hon lär sig skjuta med tung kulspruta i Georgien utan att veta om någon människa finns i vägen för hennes kulor. 

Hon var elitist och såg sig som den
bästa människan.
Faksimil från TV4.