Samir Sabri tog på sig mordet på sin styvmamma för hans pappa ville det. Dock var han oskyldig. Han blev dömd som 15-åring, men fick en friande dom så småningom. Han begärde skadestånd och fick rätt i hovrätten. Om han och staten hade nöjt sig då hade han fått 1,2 miljoner, men detta överklagades av båda parter till Högsta domstolen, för han hade begärt 3 miljoner i skadestånd. Det var hans pappa som hade utfört mordet, men Samir tog på sig det. Hans mamma kom från Syrien och pappan från Turkiet.
Det finns mycket som är upprörande här nu när han han nekats skadestånd helt och hållet i Högsta domstolen. Men inte att han nekats skadestånd. Det är alldeles förfärligt att det finns sådana elaka pappor som vill att sonen ska ta på sig ett mord. Denna kultur finns inte naturligtvis hos de flesta pappor eller föräldrar, men den fanns här i Samirs fall. Pappan var den som bestämde i patriarkal stil. Samir Sabri blev utsläppt, för det erkända mordet på sin styvmamma efter 2,5 år och började genast råna och begå brott. Det var grova rån av värdetransporter. En hämnd på samhället. Han trodde att han skulle bli lycklig när han hade rånat till sig en miljon kronor.
De flesta skulle aldrig ha erkänt mordet han såg begås av pappan på sin styvmamma, och de skulle inte ha skyllt på samhället, utan på föräldern som gjorde detta mot dem. Pappan var en riktig skit, som inte kunde stå för vad han gjorde. Men den kulturen där staten eller polisen inte är främst och går att lita till, utan där släkten är den trygghet som finns, gjorde att han erkände mordet. Hans pappa hotade att skada hans lillebror också.
Numera 36 år senare har dock Samir begripit att det man ska göra är att hjälpa andra i samma utsatta situation som han själv var då. Det är den vägen som är den rätta. Till slut upptäckte han den. Eftersom han inte blev lycklig av alla pengar han rånade ihop. Det var hans 10-årige son som kramade honom i häktet, när Samir hade åkt dit för narkotikabrott och sonen ville inte släppa honom. Det fick honom att inse att han inte skulle ta livet av sig som han hade tänkt. Samir Sabri ville inte att sonen skulle förlora sin pappa. Samir Sabri fick stöd av Anders Carlberg på Fryshuset, som hade försökt få honom att lämna det kriminella livet hela tiden. Anders Carlberg var en fin människa, som dog 2013. Det blev organisationen 2nd chance som påbörjades på Fryshuset. Numera finns det 30 träningslägenheter för människor som hamnat utanför samhället. Och sonen Philip är vuxen i dag.
Allt detta beror av hur fint vårt samhälle fungerar även för människor som har hamnat snett. Vår syn på människor, som några som inte är annat än mänskliga, och att vi inte ska leta efter grandet i vår grannes öga utan mer efter bjälken i vårt eget. Detta är Matteus 7:3 i bibeln, vår kristna grund som är kulturen vi lever efter. Den har funnits här i kring tusen år sedan vi slutade tro på asagudar.
Här kan ni se när Samir och sambon Katja besökte Malou.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar