Jodå Kakabaveh röstade som hon brukade. Hon har ju räddat regeringen sex gånger nu säger hon. Personligen har jag ingen aning om vad detta pensionshöjande i augusti betyder för mig. Det brukar jag inte ha. Det är ett mystiskt förfarande som regeringen ägnar sig åt. Lite trolleri för att locka till sig fler väljare. Det blir som det blir säger jag lakoniskt. Inget att göra något åt. Säkert är att det inte betyder så många kronor. Inte som statsministerns 184 000 kronor per månad.
Det finns ingen rättvisa på så vis. Inte ekonomiskt. Där har vi aldrig varit lika värda vad än regeringen tror att det står i de mänskliga rättigheterna. De tror att det står så att vi alla har lika värde, men egentligen står det att vi har lika värdighet. Vi innehar samma "dignity". Här kan ni läsa det som står i artikel 1. Men värdigheten kränks också numera tycker jag. Det går utför rent ekonomiskt med världen och då kommer också människors värdighet i kläm.
Jag ser inte något som har med värdighet eller värde i framtiden för majoriteten av människor. Allt pekar nedåt. Det spelar ingen roll vad riksdagen beslutar, för de styr inte den allmänna utvecklingen. Just nu jobbar två polacker utanför huset. De pratar inte svenska, men de har fått jobb här på tomten för att bygga en altan. De får betalt förstås - men inte av mig - för jag skulle aldrig ha råd att bekosta detta bygge. Bara plankorna till denna altan har gått på närmare 14 000 kronor. Så mycket får jag inte ut i pension per månad. Men som tur är har jag skaffat mig söner och den äldste av dem är snäll och betalar.
Fortfarande tuffar byggbranschen på, som om det brinner i knutarna att få bygga så mycket som möjligt innan det blir ännu dyrare. Men snart kommer lågkonjunkturen drabba där också när människor inte har råd att betala längre. Allt handlar om pengar, för de som bara bryr sig om maktcentra i vår kropp. De första tre ni vet, innan man kommer till hjärtchakrat som handlar om att förstå lidande människor och öppna hjärtat för dem. Enligt en del religiösa läror har vi ett karmakonto, och för att slippa den personliga karman kan man ge bort gåvor. Det låter som vanlig religion för att kyrkor och tempel ska må bra.
Jag gav bort allt jag ägde förra året till mina barn och hyr numera mitt lilla hus på 30 kvadratmeter. Det kändes bra att göra det när jag inte längre orkade ta hand om ägodelarna och inte hade råd heller. Lite svårt har det dock varit eftersom de som övertog huset inte bara gjorde om det utan hela tomten. Då ska man enligt karmatänkandet byta spår och tänka osjälviskt, men det tycker jag att jag redan har gjort. Eller var det själviskt av mig att vilja ha kvar naturen? Kanske så.
Det är bara att bita i det sura äpplet och låta allt ha sin gilla gång. Det är en stor skillnad tycker jag när man passerar 75 år, för då betraktas man som gammal och gaggig, åtminstone av sjukvården, så därför går jag inte gärna dit. Bara i nödfall.
Karman för landet Sverige består förstås i importen av människor hit på gott och ont. Det har gått för långt och det yttrar sig genom alla svårigheter som numera har uppenbarat sig. Till och med regeringen har upptäckt detta och hur det än går i valet i september kommer vi att få se stora ändringar. Nu ska till exempel invandrare också tala svenska om de ska få permanent uppehållstillstånd, tycker socialdemokraterna. Något som moderaterna motionerade om redan 2011.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar