Demoner i demokratin

Det finns demoner i demokratin. Det har de goda påstått länge. Att det har låtit som gammeldags predikningar från 1600-talet har inte påverkat de godas omdöme. Nu ska alla de goda flytta till ett annat land med Jan Guillou i spetsen. Jag skulle gärna stå och vinka adjö, men jag tror att de flesta besinnar sig nu, när de kommer att inse att dessa demoner de har skapat, var enbart hjärnspöken hos dem själva.

Jag har mycket svårt att förstå varför ett parti som aldrig hade haft någon makt blev så hatat och anklagat. Men naturligtvis berodde det på att de goda backade till vad de kände till om Europa på 30-talet. Då en man tog makten, som inte hade några goda avsikter. Det de goda inte ville veta av var hur Europa såg ut på 30-talet. Det var krig då mellan kommunister och högerfascister. Folket ville ha den man vid makten som kunde lösa dem från deras fattigdom. För det var verkligen fattigt då, vilket är svårt för de bortskämda goda att begripa i dag, när ingen av dem behöver gå hungriga.

Det var fattigt i Sverige också för att kvinnor födde många barn och ibland räckte inte maten till. Så var det för min mamma och hennes syskon. De var tio stycken och ägde ingenting. De bodde utanför Kärrbo i Västmanland och hyrde ett torp av godsägaren i trakten. De betalade med fisk och annat som de kunde bidra med. Morfar var nämligen fiskare och snickare och han hade rätt att fiska i Mälaren utanför torpet. I värsta fall fick barnen gå och lägga sig utan kvällsmat, för det var som sagt knapert, och de kände inte hungern när de sov. 

Även när jag föddes var Sverige fattigt, för det hade varit det största kriget någonsin i Europa och världen. Det tär på resurserna när männen ska ut och slåss med varandra. Och bomberna faller över husen och förstör dem. Men Sverige hade klarat sig utan att gå i krig och var heller inte invaderat som våra grannländer Danmark och Norge. Regeringen var följsam mot tyskarna och lät dem forsla trupper genom landet ända upp till Narvik i Norge. 

På den tiden regerade demonerna i människors sinnen på grund av fattigdomen. En människas första plikt är att överleva och det gjorde inte människorna så bra då under kriget när miljoner dog. Vänstern i Sverige fastnade i föreställningarna efter kriget, att demonerna skulle komma tillbaka, om de inte höll dem borta genom sin egen propaganda. Länge var det stora landet i öster deras förebild. Under de inre hjärnspökena har vi nu levt i ganska många decennier i vårt land. Samtidigt som de exotiska främlingarna som kom hit under 2000-talet var några alla skulle se upp till, för de skulle rädda oss alla. 

Vi vet nu hur det gick med detta. Ingen människa borde ha några fördelar framför folket som redan finns. Så har inställningen varit ända in på 2000-talet, men då släppte alla restriktioner och de som kom nya fick alla förmåner utan att behöva arbeta för dem. De var som små barn, som måste tas om hand. Jo en del framstod som barn, även fast de inte var det. Men när de sade att de var barn drogs ögonlocken ned på en del av de goda och de såg inte sanningen. 

Där står vi nu med våra tvättade halsar och hur ska framtiden se ut? Mer änglalik än full av demoner hoppas vi. Men vi lär få se under de följande åren. Alla verkliga goda krafter får försöka samlas och låta folket få fortsätta att leva under de bättre tider, som har arbetats fram sedan det sista stora kriget. Tacka min generation och den som fanns före mig. Det ser svårt ut, men varför ska vi i vår värld, när vi är rikare än någonsin, behöva vara oroliga för att inte kunna ens betala maten längre?

Änglar är en bättre föreställning än demoner. Dessa inre bilder av änglar är vårt symboliska sätt att säga till oss själva, att vi kan ta hand om oss ifall vi låter en högre medvetenhet inom oss göra det. Men vi går lätt vilse och tror att det är någon eller något där ute som ska rädda oss från oss själva.