måndag 11 september 2023

Ovanliga måndag välkommen!

 Det var mycket folk i dag på Värmdö! Jag åkte och handlade, var slut på mat hemma, och trafiken var tät i det dimmiga landskapet. Men känslan var att allt gick bra och var okej. När jag stannade för att slänga några gamla tidningar i återvinningen hälsade en kvinna på mig, som hade stannat av samma anledning. Jag hälsade glatt tillbaka. Det var rena sommaren i går, så många bor här fortfarande i sina sommarstugor. Det finns kring 14 000 sådana här på Värmdö.

När jag var liten och föräldrarna köpte en tomt på Ingarö, som var flera tusen kvadratmeter stor, eller drygt 4 000 har det visat sig. Fast de köpte en tomt som skulle vara 5 000 kvadrat för 1:10 kronor per kvadratmeter. Det gick bussar då från Borgmästargatan på Söder i Stockholm och ända fram till Gamla Brunnsvägen och sedan fick man gå en bit, någon kilometer, för att nå tomten. 

Det var rena landet på den tiden och vatten fanns, inte på tomten, men i brunnar längs Gamla Brunnsvägen så dit gick vi barn med vattenhinkar och hjälptes åt att bära detta vatten till den lilla timmerstugan som föräldrarna hade byggt. Spritkök och fotogenlampor fanns det för ingen el var framdragen. Så det var mycket primitivt då på 50-talet. Men det var ändå ett sommarställe. Så att alla i familjen fick uppleva lite annat än förortslivet i Björkhagen. Ett helt tryggt ställe som vette mot skogen, där det fanns svamp och blåbär plus lingon. Precis som nu så många år senare. Det gick att gå till närmaste bondgård och köpa mjölk i lösvikt. 

Denna bygd är förvandlad sedan dess, fast de på Ingarö inte har alla de bekvämligheter, som har följt med utvecklingen där jag bor nu på Värmdö. Här finns allt man kan behöva för att hålla kontakt med resten av världen, men också dess nackdelar i form av skåpbilar som spanar efter något hus att bestjäla. Världen har krympt betydligt sedan 50-talet och varje dag hittas nu någon död i skogen eller på gatan i detta land. Skjuten eller knivdödad. Vildsvinen har brett ut sig och nu finns också pesten här, som dödar dem inom en vecka. De fanns inte ens här då på den tiden. Men riktigt så illa är det inte på Värmdö. Här finns grannsamverkan och tomterna är åtminstone kring 2 000 kvadrat. Tillräckligt för att friden ska bevaras.

Var det då bättre förr? Nej det var annorlunda och ovanligt sett i backspegeln, men inte bättre. Barnsjukdomarna fanns kvar mässling, vattkoppor, röda hund samt polion härjade. Det fanns mycket mer att frukta för små barn och deras föräldrar, så det var därför det inte pratades så mycket om död och olyckor, för det fanns det nog av ändå. Det har gått drygt 70 år sedan mina föräldrar köpte tomten på Ingarö. Och världen har gått framåt. 

PS. Det är 9/11 i dag och jag har sett minnesprogram som är lika gripande som någonsin. Så mycket som fortfarande händer som har med denna "kamp" mellan kristna och muslimer att göra. Någon gång kommer också den krigföringen att ta slut. DS.


Så här såg det ut på landet. Det här är i slutet av 60-talet då äldste sonen fick följa med dit. Timmerstugan hade varit en smedja och köptes för 300 kronor. Utan golv och fönster. Fönstren köptes in när husen vid Hötorget revs. 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar