En turk som partiledare

Ja tiderna förändras ständigt. Ingen hade väl trott att vi skulle få en turk som partiledare på 90-talet innan det ändrades så att det gick att ha två eller fler medborgarskap. Men nu har det hänt. Murre Demirok är vald av centern. Han kommer inte från landsbygden och vet ingen annan hemort än Stockholm. Född i Huddinge och både svensk och turk i medborgarskapet. Det har inte gått bra förut för partiet, men nu hoppas alla att han kan få centern att lyfta från fem procent.  

Han har betraktats som en säkerhetsrisk med tanke på att han tyckte att muslimerna höll på att ta över medan sverigedemokraterna höll på med något annat. Han firade Eid och muslimer höll på att ta över Europa. Förmodligen populärt hos de kring 2 miljonerna invandrare som Sverige har. Eller hos en del av dem. En miljon eller så lär vara muslimer i själen i befolkningen. Och det betyder att de är det en smula i politiken också. För religion och politik är ju lite samma sak. Islam bestämmer också i vardagen. Att knäböja fem gånger om dagen mot Mekka är ju en stor indoktrinering. Har aldrig kristendomen krävt av någon. 

Jag kommer aldrig i mitt liv att vänja mig vid detta faktum att vi har gått från i stort sett noll invånare med tron på profeten och Allah till någon miljon. Och jag hoppas att jag hinner avsluta mitt liv (är inne på sista fjärdedelen) innan muslimerna har tagit över Sverige. 

Så här skrev pastor Sven Almkvist på ledarsidan i Världen i dag för snart två år sedan: "Vi måste som troende kristna förstå dessa grundläggande ingångsvärden och möta våra muslimska grannar med både ödmjuk frimodighet och tydlighet i vår bekännelse. Ett välkomnade hem över en kopp te och ett äkta intresse för deras unik resa i livet är mer värt än, ack, så många kyrkliga aktiviteter. Och gudstjänster där äkthet och värdighet är framträdande är en nödvändighet för att skapa respekt hos sökande muslimer." Pastor Sven Almkvists församling gick i konkurs år 2005. Och de flesta håller säkerligen inte med honom. 

Sammanblandningen av religion och politik måste upphöra i världen. Men vägen dit är lång och svår. För människor kan inte skilja på känslor och ekonomiska fakta. Lättrörda och arga blir lätt de som blandar tankar och känslor och inte kan se att det är olika områden såväl i hjärnan som utanför i världen. Och har man en gång lärt en massa länder att Västvärlden alltid ställer upp för den är kristen, så blir det såsom vi nu har upplevt särskilt det senaste årtiondet att medborgare i andra länder vill ha allt genast. Detta som har tagit Västvärlden ett par århundraden minst att uppnå. 

Men alla samhällen är dömda att gå under och något annat att ta över. Så ser historiens lärdomar ut. Kanske kan de vara i några hundra år eller till och med tusen år, som Romarriket, men sedan har människor som utnyttjats fått nog och allt faller sönder. Det blir inbördeskrig eller krig mellan länder.