Att befinna sig på ställen som är kreativa kan vara farligt. DN där jag jobbade kallades för dårhuset bland de anställda. Så många fick söka sig till psykiatrin och tas in på psyket för att stå ut. Eller dricka alkohol. Många är de, som har dött antingen, när de just hade gått i pension eller tidigare. Det är märkligt att detta ska kräva så mycket offer, men så blir det för människor som befinner sig vid gränsen.
Min pappa som också var journalist var en av dem som drack. Han hade kunnat dö i 50-årsåldern, men då träffade han Ingalill, som räddade livet på honom. Kärlek kan göra det. Han levde tills han var 87 år gammal.
Jag tänker på detta nu när jag ser filmen A beautiful mind om professor John Nash, som fick Nobelpriset i matematik eller rättare sagt ekonomi, men som var galen. Han hade schizofreni och såg inbillade personer och hade frälsaridéer om att han arbetade åt regeringen i USA och skulle rädda världen. Siffror var hans liv och han såg samband överallt. Han togs dock om hand av sin fru, som älskade honom.
Min sambos mamma hade inte tillräcklig tillit till den här världen utan blev intagen med jämna mellanrum på psyket. Kärleken räckte inte till eller kunde inte nå henne. Det blev ett trauma för hennes yngste son som blev övergiven i sexårsåldern. Han kunde aldrig lita på henne för hon fanns ibland, men ibland inte. Kanske har detta något att göra med att han själv dog i cancer i halsen när han var 57 år.
Här skriver jag om en kändis självmord. Men jag skulle lika gärna kunna skriva om självmord på DN, som drabbade den som satt i rummet bredvid mig. Här skrev jag om detta tidigare förra året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar