I Sverige har vi haft och har en överklass, men den har inte gjort att det blev revolution som i Ryssland. Den höll sig på sin kant och behöll sina ägor, men var kloka nog att inte leva på klasskillnader. I Storbritannien blev det heller aldrig någon revolution, men andan från Downton Abbey lever kvar och landet har blivit beroende av invandring sedan de gick ur EU.
Mindre än hälften av de 8 miljonerna invånare i London utgörs av vita engelsmän. Överklassen i landet räknas numer i några få procent, men de rika i staden behöver chaufförer, städare och betjänter precis som på Downton Abbeys tid. Så invandring är nödvändig med låga löner. För medelklassen har London dock blivit för dyrt.
I Sverige så blev utvecklingen bättre för folket och vi är till en del beroende av invandrare, men inte på samma sätt som i Storbritannien. Vi har i hundratals år haft bönder, som ägde sin mark. De hade sin stolthet och var fria på ett annat sätt än de arrendatorer som tog hand om överklassens mark. Fortfarande äger denna lilla överklass i Storbritannien kring 30 procent av all jord. I Sverige ägs marken av staten till 20 procent av aktiebolag cirka 25 procent och av privata ägare omkring 300 000 personer till 48 procent.
Missnöjet i Storbritannien är stort och som ni vet fick Keir Starmer avgå som premiärminister. Han ersätts dock av samma parti Labour med ännu en man. De två partier som har avlöst varandra sedan 1920-talet kan dock snart vara ute ur bilden. Bara en tredjedel av invånarna stödde Labour, men de vann ändå, eftersom landet är uppdelat i valkretsar där en man vinner. Valsystemet är gammalt, men kommer knappast att ändras. Det gör förmodligen att landet går åt vänster med nästa premiärminister, som sägs bli Andy Burnham, borgmästare i Manchester. Reform UK, högernationalistiskt, är det största partiet i dag bland väljarna men har inte fått makten ändå. Men kanske i nästa val till parlamentet. Det kan bli 2029.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar