tisdag 27 januari 2015

Guldbaggegalan i tiden

Naturligtvis så måste filmen Turist få alla Guldbaggar nästan. Varför inte? En film om könsroller. Så inne. Särskilt som inte Fi kom in i riksdagen. Då fick istället Ruben Östlund stå för fiolerna. Roy Anderssons filmspråk behövde en aggressiv variant, menade Ruben Östlund. Jovisst. Så blev det och 10 000 kronor bytte ägare för de båda regissörerna hade slagit vad om vem som skulle vinna. 

Och att Saga Becker fick belöning som bästa kvinnliga skådespelare för att hon spelade sig själv? Jovisst det är rätt. Att vara både man och kvinna är det vi alla strävar efter, fast inte rent fysiskt eller sexuellt, men som själslig utveckling är detta eftersträvansvärt. Vi innehåller alla allt. Det handlar bara om vad vi vill utveckla. Könsrollerna är inlärda och inte alls något som vi föds med.

Ja, ja som någon sade: vilka medelklassproblem. Och så kan man väl beteckna hela Guldbaggegalan. Där sitter eliten i filmens Sverige och hyllar varandra. De gråter och skrattar och på scenen står programledaren och lattjar. Vad har denna direktsända föreställning att göra med dagens Sverige? Det känns som om denna uppburna värld haltar betänkligt efter folket eller ovanför. Lite von oben måste man väl ändå vara för att vilja ingå i sällskapet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar