Men det trista är att också våra statliga medier utövar denna censur. Det som presenteras måste göras lite inlindat för att inte stöta medborgargrupper. Det kan vara farligt. Tänk om någon lägger en bomb utanför televisionens eller radions hus? Och journalister är en fårskock, när det gäller nyheter, har alltid varit, hukar bakom varandra. Som journalist kan man få facit från andra när nyhetsartikeln har skrivits. Hur har de andra behandlat detta? Och så får man naturligtvis klagomål från egna redaktionen ifall det inte går efter mönstret och det schema som är gängse.
Ingen anställd journalist står ensam i snålblåsten utåt utan skyddas också av andra journalister på mediet genom att ett par tre till går igenom vad som ska publiceras i mediet. Eller journalisterna censurerar varandra om man så vill. Vad som helst är absolut inte tillåtet i press eller andra medier. Det finns en frivillig överenskommelse som handlar om att allmänheten måste kunna ha förtroende för medierna. Och att det inte ska ske klavertramp på redaktioner. Särskilt i oroliga tider måste allmänheten kunna lita på journalister, att de tillsammans med politikerna, ingår i psykförsvaret i Sverige.
Dock menar jag att det på senare år har blivit allt tyngre att inte kunna få publicerat det som människor tycker, för att vissa åsikter ska hållas borta från medierna. Vissa artiklar ska inte publiceras. Det har blivit trängre med yttrandefriheten. Särskilt är det så på SVT Opinion, som är vänstervriden. Där har jag fått en artikel publicerad, som handlade om att romerna i Högdalen var hjältar, när de uppmärksammade oss i Sverige på hur illa ställt de hade det. Då tog jag i och skrev exakt som jag visste att de ville ha artikeln. Sedan dess har jag skrivit fler artiklar, men dessa har aldrig blivit publicerade. Just nu har jag skrivit en med rubriken "Världen är vacker", som ligger på deras bord. Den handlar om att det är vi människor som bestämmer här på jorden hur vi vill ha det. Inga osynliga makter gör detta. Inte Gud eller någon annan sådan icke synlig makt. Här är ett litet utdrag:
"Frankrike inspirerade de som grundade USA att göra yttrandefriheten stark. Den finns inskriven i grundlagen och är mycket viktig som grund för samhället där. I Sverige har vi inskränkt yttrandefriheten på olika sätt. Förr i tiden krävdes det en expertis eller utbildning för att få lov att publicera text. Det var krångligt och makten över ordet låg i händerna på de som hade den tekniska apparaten för detta och det var dyrt. Journalisterna som anställdes på medierna var grindvakter, så att inte något otillbörligt skulle slippa igenom. Och så är det fortfarande."
Så mitt svar fru demokratiminister Alice Bah Kuhnke blir naturligtvis att det finns självcensur i svenska medier. Absolut. Det är knappast något som går att göra något åt. Journalister står inte fria att publicera vad de vill. De följer de andra i flocken, den "elitflock" som alltid har funnits, för journalister måste vara godkända, testade och utprovade för att få utöva den rättighet som alla medborgare sägs ha: yttrandefriheten. Denna rätt att yttra sig är villkorlig och detta beror i TV och på andra ställen av bland annat tidsbrist eller utrymmesbrist. Men på internet finns inte detta och utrymmet är obegränsat. Och så borde det vara också med opinionssajter som finns. Och särskilt de som är avlönade av oss skatte- och licensbetalare. Men tyvärr. Yttrandefriheten är beroende av vad de anställda journalisterna har för politiska åsikter. Så borde det inte vara i en demokrati, där vi är så stolta över den tryckfrihet utan censur, som vi var först i världen att uppfinna åt oss.
Kopia skickad till kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar