Pamela Andersson kom ut med sin nya bok i augusti i år. Den handlar om cancern och hur hon blev frisk. |
Den sommaren 2012 när hon var ute och sprang med bästa väninnan kände hon sig yr och kunde inte längre springa. Hennes högra arm skakade och hon fick svårt att prata. På sjukhuset konstaterade läkarna att det inte var en stroke. Men hon fick stanna i tre dagar och det togs prov. Så kallades hon tillbaka och fick beskedet: hon hade en hjärntumör. Det var nästan som en dödsdom fast läkarna inte visste hur länge hon kunde klara sig. Hennes barn var bara åtta och fem år. Skulle hon nu dö från dem?
Hon tog semester och åkte till Christer Skog i Dalarna där han befann sig och de började hennes träning. Hon tränade sex timmar varje dag. Hon ansträngde kroppen så mycket det gick och när hon sov mättes hennes puls och hjärtslag, för att se att hon återhämtade sig. När hon återvände till Stockholm märkte hon hur mycket hon saknade Christers sällskap. Han hade sagt att han älskade henne, men hon tyckte det var konstigt att han kunde älska henne när hon var sjuk. Men efter den tiden och innan operationen insåg hon att hon älskade honom tillbaka.
Pamela Andersson opererades i augusti 2012 och återhämtade sig snabbt. Hon fick 28 dagars strålning av tumören, men hennes efterkontroll fyra månader senare visade att tumören fanns kvar. Hon började med cellgifter och fortsatte med träningen, men var mycket dålig. Under tiden hade hon och Christer flyttat ihop och han kände att han inte kunde vänta längre utan han friade till henne. Hon sade ja. Men kampen för hennes hälsa gjorde att bröllopet fick vänta. Det var först i augusti 2014 som de sade ja till varandra i Dalarna där de hade upptäckt sin kärlek. Pamela gick barfota genom gräset fram till Christer, för hennes fötter värkte efter all cancerbehandling. Hon kunde inte ha högklackat.
Men två år senare visade röntgenbilderna att hennes tumör var borta. Det fanns inte ett spår av den. Hon har berättat att den medicinska förklaringen till detta är att hon gick igenom alla medicinska behandlingar, men också att hon hade tränat fysiskt och haft en så positiv inställning till livet. Själv säger hon att utan Christer skulle hon inte ha levt i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar